Det var mörkt när jag tog en promenad i förorten. I gatlyktornas sken såg jag både mötande gående och cyklister. Det gick till och med att se färgen på kläderna. Det enda som störde var bilar som bländade mig och förstörde mörkerseendet tillfälligt
Dagen efter körde jag samma sträcka med bil, och halvljuset påslaget. Plötsligt tyckte jag mig se en skugga i högra ögonvrån. Samtidigt såg jag något vitt som rörde sig vid marken. Jag tvärnitade och insåg att det var de vita skorna på en människa som var på väg över övergångsstället. Hu, så nära jag var att köra på denna person.
Hur kan det vara möjligt att jag ser allt som kommer i min väg när jag går på trottoaren, men inte när jag kör bil?
Halvljuset är konstruerat för körning i hög hastighet på landsväg. Det ska lysa starkt och långt utan att blända, det vill säga lågt. Det träffar därför en gångare på vaderna. Förarens ögon anpassar sig till det egna ljuset, vilket gör att man har svårt att se något utanför den egna ljuskäglan.
Den som kommer vid övergångsstället tänker förmodligen; Om jag ser bilen så tydligt, måste väl bilens förare också se mig. Men så enkelt är det alltså inte. Hur ser då lösningen ut? Jo, reflexer! Det behövs väldigt lite ljus för att en färsk reflex ska synas även på långt håll.
40 procent av alla olyckor med gångtrafikanter sker i mörker. Bara 10 procent använder reflex. 90 procent svävar i stor fara att råka ut för en allvarlig olycka. Du kan minska mörkerdöden genom att göra allt för att synas. Använd reflex och cykellyse.
En reflekterande medmänniska