SverigeDen internationella klimatpolitiken kan vara svår att förstå. För att göra det mer lättfattligt kommer här en liknelse:
Du sitter och njuter i kvällssolen, tillsammans med en stor skara människor som har grillfest. Värden har satt upp svarta grovsopsäckar, med lappar på. På lapparna står det ”Burkar”, ”Brännbart”, och ”Plast”. Bredvid sopsäckarna står ett litet bord.
På bordet ligger ett stort berg av oljiga matförpackningar, skvalpiga burkar och kletiga plastbestick. Berget lutar oroväckande, det är cirka 2–3 meter högt, med toppen precis över bordet där ni sitter.
Du kollar dig omkring, finns det någon annan som kan tänka sig att hjälpa till att städa? Efter att ha diskuterat i några timmar har ni bestämt er. Ni ska gemensamt ta i med hårdhandskarna, och se till att det händer något.
De som sitter närmast berget sneglar lite oroligt uppåt. De flesta lutar sig tillbaka, och börjar förbereda nästa portion. Skräpberget växer ytterligare. Vissa sorterar undan sina plastbestick.
Efter några timmar är berget 6 meter högt. Flera runt bordet skruvar på sig oroligt.
Ungefär så här effektiva är internationella klimatöverenskommelser i stil med Pariseravtalet. Alla vill verka motiverade att göra något åt saken, och samtidigt göra så lite de bara kan.
Vi behöver en liten grupp länder som tillsammans tar täten. Detta sker förslagsvis igenom en kombination av stigande koldioxidskatter och koldioxidtullar. Bäst vore om de betalar tillbaka alla skatteintäkterna till invånarna, som på så sätt kan sköta sin egen hållbara omställning.
Jonathan Moregård
Klimatsvaret – Citizens Climate Lobby Sverige