Det är inte en dag för tidigt. De nuvarande 50-skyltarna är en kvarleva från den tid då den långväga trafiken gick genom staden.
Sedan den östra förbifarten invigdes 2012 kan stadstrafiken i Katrineholm organiseras enligt andra principer. Trafiksäkerheten kan förbättras, cyklister och fotgängare kan ta större plats, miljöhänsynen kan få väga tyngre. Sänkta hastigheter är en viktig nyckel till detta.
Motstånd mot förändringen från vissa bilister ligger i sakens natur. Många är vana vid och vill fortsätta köra på det sätt som de alltid har gjort. De som själva bor vid en väg ser i regel annorlunda på saken.
Hur som helst är argumenten för få ner den högsta tillåtna hastigheten till under 50 kilometer i timmen i tätort mycket tunga. Först och främst innebär sänkt fart räddade liv. Det handlar om reaktions- och stoppsträckor och kraften vid en kollision.
En person som blir påkörd i 30 kilometeri timmen har 90 procents chans att överleva. Vid påkörning i 50 kilometer i timmen är överlevnadschansen bara 20 procent. Stoppsträckan vid körning i 50 kilometer är normalt dubbelt så lång som vid körning i 30.
Inför införandet av det nya nationella hastighetssystemet, med hastighetsgränser i steg om 10 kilometer i timmen, gjordes försök med sänkt hastigheti ett antal kommuner. Utvärderingen, som finns redovisad i Trafikverkets handbok, visar att en sänkning av den högsta tillåtna hastigheten från 50 till 40 kilometer i timmen sänkte medelhastigheten med 3 kilometer. Det minskar risken för dödsolyckor med 25-30 procent.
Trafikrytmen blir också jämnare och bränsleförbrukningen lägre, samtidigt som bilisternas tidsförluster, vid normala stadsresor, blir knappt mätbara.
En fråga rör valet mellan 30 och 40 kilometer som hastighetsgräns. Som genomgången ovan visar är 30 kilometer bättre. Många kommuner väljer dock 40 som en sorts kompromiss, för att få större förtroende för och bättre efterlevnad av reglerna.
Katrineholm har tills vidare valt att gå varsamt fram. 40 blir standard för högsta tillåtna hastighet, med blåvita skyltar med rekommenderad 30-hastighet som en möjlighet på platser där riskerna är större, som skolor. Ett alternativ skulle kunna vara 30-skyltar med tidsbegränsning 7-17, och inte bara utanför skolor utan på alla vägar där många unga rör sig.
Hastighetsskyltar är för övrigt inte det enda sättet att reglera farten. Vägarnas utseende, med exempelvis avsmalnanden, kan också vara viktiga åtgärder.
Vad som är rätt och fel i detaljer får styras av utvärderingar efter hand. Men eftersom bilisternas uppfattning och beteende påverkar utfallet, måste informationsspridning om hastigheternas samband med restider och deras betydelse för trafiksäkerhet och miljö finnas med i förändringsarbetet. Politiker bör våga opinionsbilda och ta diskussioner med skeptiska bilförare. Det gäller inte bara i Katrineholm utan i alla städer som ska göras säkrare och trivsammare för alla trafikanter.