Replik på "Mina medarbetares arbete beskrivs respektlöst" i EK 22/4. Skolchef Tony Lööw gör sitt bästa för att vinkla vår debattartikel “Den gode, den onde och Strängnäs skola” till att vi skulle beskylla lärarna för den rådande situationen. Att anklaga honom för fultolkning hade varit i mildaste laget. De lärare vi har pratat med förstår precis vad vi menar, och de håller med oss.
Läraren i vår inledning sitter nämligen i en situation av hopplöshet. Hon har blivit berövad resurser, verktyg och tillvägagångssätt för att hantera problemen som uppstår – varje dag. Det är inte hennes fel. Det är ditt fel. Vi håller med utbildningschefen i att lärarna inte ens är i närheten av förklaringen till problemet. Vi hade gärna sett att han lade sin eftermiddag på att berätta vad som är förklaringen till problemet.
Men det går inte. Orsaksanalysen är alltför komplex. Den är så komplex att den går både framåt, uppåt och nedåt och runt i cirklar. Vi tackar för hans icke-svar, men vår frågeställning kvarstår. Var finns problemet? Vi kan inte hitta det, och det verkar onekligen som att vi hade rätt i att kommunförvaltningen inte heller kan det. För om skolchefen hade kunnat bemöta oss i sak och bemödat sig förklara det uttänkta arbete man bedriver för att lösa skolfrågan, då hade han inte behövt oja sig över vårt tonfall.
Varför en av kommunens högsta tjänsteman rider in till undsättning när vi i första hand har anklagat kommunstyrelsen kan man ju fråga sig. Men om man ska tro vår ursprungliga debattartikel, så kan man ju alltid gissa.