Detta hände mig i juli. Förskriven kur hjälpte inte. Då fick jag träffa en läkare som föreslog bakterieodling. Samtidigt förskrevs ytterligare en antibiotikakur. I brev från läkaren sex dagar senare och när jag redan tagit hela kuren, fick jag veta att även kur nummer två inte varit verksam mot bakterierna. Vilket jag själv hade förstått. Nu skulle jag avvakta, för infektionen kunde gå över av sig själv.
Två antibiotikakurer alldeles i onödan.
Som en följd av de två antibiotikakurerna fick jag en sekundär infektion. Ny antibiotika förskriven, utan några som helst frågor och per telefon av rådgivningssköterska. Efter tre veckor begärde jag att få ett läkarbesök för att få bekräftat att det verkligen var rätt medicin jag fått. Fick mer av samma sort förskriven, utan någon som helst undersökning, samtidigt som läkaren ondgjorde sig över att det skrevs ut för mycket antibiotika och för lättvindigt...
På den vägen är det. Fortfarande med diffusa symptom från infektion ett och svåra symptom från infektion nummer två anser jag att jag oförskyllt fått lida såväl fysiskt som ekonomiskt beroende på vårdcentralens sätt att låta patienterna själva ställa diagnos och sedan förskriva medicin per telefon.
Så kan det gå när vinstintresset går före omtanken om patienten.
Omlistad