I går var jag några månader över 30. I går ringde jag och bokade en intervju till ett projekt som var lite hemligt så där. I går åkte jag och en fotograf till Yvonne Ryding och hängde i tre timmar. I går pratade jag med henne om hemkänsla inför en ny satsning på tidningen. I går...
Nehej, jasså, det var visst tio år sedan det där lilla hemliga projektet blev Evelina, en ny tidning i familjen! Ofattbart... Nu är jag några månader över 40 och tycker att tiden rasar iväg. Jag hinner tamejtusan inte med, och att fatta att Evelina fyller tio har lite svårt att droppa in i medvetandet. Att göra någon sort "Minnenas television" känns ännu knepigare.
Hur är det ställt med tanten här egentligen? Har hon både dåligt minne och beter sig som en sömngångare? Oh nej, inte så illa. Jag sitter bara här och blir nostalgisk och tårögd. Tänk den där gången när en "gör om mig"-person plötsligt fick förhinder, allt var riggat men ingen modell fanns på kartan... Det löste sig, via en vikaries vän och några telefonsamtal. Eller när kollegan och jag som nybakade redaktörer var på mässa och fnittrande gjorde en kort intervju med Lasse Berghagen... Vi har blivit mognare nu. En ettåring är ju inte helt beräknelig.
En tioåring däremot, har ofta en lugn och harmonisk period i sitt liv. Det är i alla fall vad jag läser på 1177:s hemsida: "Familjen är viktig och behovet av att frigöra sig inte så stort". Ja, den största förändring Evelina genomgått hittills var nog inhoppet i tidningen i vintras, på så vis närmre sin familj. Och emellanåt frigör hon sig rejält i de magasin som kommer under året. Spana in i höst.
Att jag känner mig som tanten här beror väl på att jag varit med både mer och mindre hela tiden. Nu är det Eva och Therése som ser till att Evelina är som hon är – idérik och kul. Tack vare era tips och idéer fortsätter hon att leverera. Så håll ångan uppe och skicka in tips och idéer till redaktionen. Det gör oss så himla glada!