Jag vet inte riktigt vad som händer med mig på sommaren. Något förändras i alla fall. Jag misstänker att det beror på att jag ofta jobbar, vilket betyder att jag blir tröttare och mer rastlös. Det betyder också att de få soliga dagar som finns tillbringar jag ute i solen med en bra bok. Visst läser jag gärna tunga, svåra böcker under resten av året, men just under sommaren, just när jag jobbar, så behöver jag något lättsmält.
Då läser jag de mest fantastiska, förutsägbara äventyrsromanerna. Jag sitter och skrattar för mig själv i en park åt alla absurda dialoger och suckar nöjt när hjälten och hjältinnan till slut får varandra.
Nu kommer det intressanta. Utan att jag riktigt vet hur det har gått till så har det här spillt över i mitt tv-tittande. Under de regniga, kalla inledningsmånaderna i årets sommar så skötte jag mig exemplariskt och följde precis de serierna jag visste att jag ville se. Sedan slog värmen till.
Då fastnade jag för den mest fantastiska, förutsägbara deckaren. En serie som hade precis den överdosen äventyr och romantik som jag uppskattar som mest just under sommaren.
"Miss Fisher’s Murder Mysteries" är en australiensisk tv-serie som utspelar sig i 1920-talets Melbourne. Den hemvändande Phryne Fisher hamnar mitt i en mordutredning, får mersmak och startar en detektivbyrå. Hon samarbetar med den, inledningsvis motvilliga, lokala polisen för att bringa rättvisa till staden.
Vad är det då jag tycker om med serien? Modet och miljön hamnar absolut högt upp på listan, men det jag uppskattar allra mest är karaktärsutvecklingen hos Miss Fishers följeslagare och medarbetare Dot (Ashleigh Cummings). Från en osäker flicka, som inte ens vågar svara i telefon, växer hon in i en roll som andrekvinna i detektivbyrån. Hon blir stark, modig och självständig.
Phryne Fisher, spelad av Essie Davis, är en oemotståndlig detektiv. Som en förespråkare för representation uppskattar jag dessutom att hon är lite äldre än våra vanliga leading ladies. Hennes samspel med polischefen Jack Robinson (Nathan Page) är också intressant att följa. Det gnistrar mellan dem, samtidigt som han gör det tydligt att han inte tänker försöka något.
Seriens svaga sida är ironiskt nog morden. Det finns ofta få misstänkta, vilket betyder att det är lätt att själv lista ut vem mördaren är.
Det gör mig inget. Det vore trots allt en lögn att säga att det är på grund av mordgåtorna som jag ser serien. För mig handlar det om karaktärsutvecklingen, de underhållande dialogerna och samspelet mellan karaktärerna. Kanske handlar det även om att jag är nyfiken på hur många hus och kontor Phryne kan bryta sig in i utan att arresteras.
Vill man se den på tv så har den sänts på Kanal 9. Själv såg jag den första säsongen på Netflix.
Nu återvänder dock regnet, så jag ska väl återvända till mina mer pretentiösa serier.