Det är inte alltid helt lätt att komma på uppslag för de här krönikorna. För en tid sedan frågade jag därför några vänner om de hade något förslag på vad jag kunde skriva om. Svaret lät inte vänta på sig: Skriv om kukar!
Det var väl kanske inte ett helt seriöst förslag men det var inte heller tagen ur luften. Ett par minuter tidigare hade vi nämligen diskuterat storleken på könsorganet hos en känd svensk regissör. Det kan ju låta som ett lite märkligt samtalsämne men det bottnade i att en av vännerna var i färd med att dejta regissörens ex och därför föll det sig naturligt att reflektera kring eventuella storleksmässiga skillnader.
Barnsligt kan hända, men det är ett faktum att när en grupp killar diskuterar med varandra så tenderar samtalet i många fall att förr eller senare halka in på något penisrelaterat. Killar hyser en märklig fascination för sina snoppar och det är absolut inget nytt fenomen. Sedan urminnes tider har dessa dinglande köttstycken besjungits, avbildats och figurerat i de mest skilda sammanhang. Medan det kvinnliga könsorganet ofta har fört en tillvaro i skymundan så har världen fullkomligt svämmat över av fallosar i alla dess former.
Penisen har varit en symbol för fruktbarhet men också för makt. En välutrustad kille blir på något sätt oantastlig. Oavsett sina övriga tillkortakommanden kan han alltid glädjas åt att han åtminstone har en stor snopp.
Vad är det då med snoppen som är så fängslande? Kanske finns svaret i dess nästintill gudalika förmågor, ty samtidigt som den skapar liv så sprider den också kaos och förödelse längs sin väg. Dess nyckfullhet har många liv på sitt samvete. När Paris rymde med den sköna Helena och på så vis startade det Trojanska kriget så var det till exempel knappast hans hjärta som styrde. Nu är förvisso berättelsen om Paris en myt och en ganska romantisk sådan dessutom. Verkligheten är värre. För även om det inte är själva snopparna som har sprungit runt och mördat till höger och vänster så är det så gott som uteslutande innehavare av sådana som legat bakom folkmord, våldtäkter, miljökatastrofer och i stort sett all annan skit som drabbat mänskligheten. Vi grabbar har gått runt och viftat med snorrarna och trott att vi ägt världen.
Kanske är den här texten bara en ursäkt för att jag ska få vräka ur mig massa könsord. Kanske finns det någon form av djup i den. Om du tycker att den är barnslig och banal så har du förmodligen rätt och jag ber om ursäkt i så fall.
Jag tror naturligtvis inte att det rådande världsläget och samhällsklimatet egentligen har så mycket med manslemmar att göra, men håll med om att för många av dem som bär ansvaret så verkar livet vara en ständigt pågående snoppmätartävling.