Vissa arbetsdagar är mer händelserika än andra.
Men därmed ofta roligare.
Och väldigt minnesvärda.
Som lördagen den 23 februari 2013.
Klockan 15 var det nedsläpp i Åkers Sportcentrum där Åker/Strängnäs skulle spela playoff mot Borlänge.
Knappt två mil norrut, i Karinslundshallen, mötte Strängnäs Innebandylubb Kringlan i division 2. SIBK hade chansen att säkra avancemanget till ettan.
Som tur var startade innebandyn nån timme senare än hockeyn så jag räknade kallt med att hinna skriva bägge matcherna.
Förutsättningarna i Åkershallen var enkla: Om hemmalaget vann skulle en plats i playoff 2 till Allsvenskan vara säkrad, men ifall Borlänge gick segrande ur striden väntade en avgörande match ett dygn senare.
Som tur var gjorde Erik Ahlströms manskap processen kort med masarna.
61 vill jag minnas att det slutade inför ögonen på bland andra tränare Ahlströms söner, AIK-tvillingarna Victor och Oscar.
Efter slutsignalen tog jag en bild på säsongens spelare i Å/S, Christofer Blid, och intervjuade minst fyra personer innan jag lämnade hallen.
På väg mot bilen ringde jag webbredaktör Strömberg som satt kvar på pressläktaren, rapporterade till ekuriren.se och önskade sig lite citat.
Väl framme i Karinslund (SIBK:s reservarena, laget håller annars hus i Thomashallen) var det redan spel i tredje perioden.
Men Strängnäs ledde betryggande och var på väg mot 15:e raka segern i Sörmlandstvåan.
Så småningom skrevs siffrorna till 105.
På det följde vild glädje, fotografering, tränare som duschades med kläderna på, en och annan segerskål plus intervjuer.
Sedan var det bara att glida in på redaktionen i Strängnäs och skriva av sig.
Något som förresten brukar kännas lättare i medgång än motgång ...