Boken handlar om Beata, en kvinna i 50-årsåldern som är egenföretagare med ett "fint" efternamn, en modest men stadig inkomst och en bostad i form av en hyrestvåa i ett av Stockholms fashionabla innerstadsområden. Hon lever ensam, men har ett solitt socialt nätverk med vuxna barn, en förälder i livet, en bror och många goda vänner. Hon är respekterad både privat och i sitt yrke och har aldrig haft några ekonomiska problem.
En dag får Beata ett besked av sin läkare. Hon är sjuk. Diagnosen kräver en längre tids sjukskrivning. Utsikterna att Beata ska bli frisk är visserligen goda, men förutsättningen är att hon tar det lugnt.
Redan när man börjar läsa boken vet man vad som ska hända. Beata blir ganska omgående efter sjukskrivningen totalt utblottad.
Det dröjer inte särskilt länge innan hon inser att hon inte ens har pengar till mat, och att beslut från olika myndigheter gör det omöjligt för henne att ta sig ur situationen. Hur hon än prioriterar blir det fel. Och hon står där med ångest, skrikande mage, privata skulder och skamkänslor alltmedan vänner och anhöriga fortsätter att komma med förnumstiga råd och skuldbeläggande kommentarer och socialtjänstens tjänstemän nagelfar hennes kontoutdrag och raserar det sista av Beatas integritet. Under dessa förhållanden har Beata så klart små möjligheter att bli frisk.
Berättelsen bygger på en verklig historia och är gestaltad som en roman i jagform. Visst blir Beata lite tjatig ibland, och visst hade berättelsen kunnat vinna på att vara mer detaljerad i fråga om Beatas personliga förhållanden. Jag håller inte med i alla bokens resonemang om till exempel medborgarlön och annat, men lik förbaskat är det "Fattigfällan" troligen den viktigaste boken jag kommer att läsa i höst.
Lättläst och spännande är den också! Jag hoppas att fler läser den. Och då inte bara politiker och beslutsfattare inom olika myndigheter, utan alla människor.
Boken visar på vad fattigdom är och vad den gör med människor. Beata förklarar hur det kommer sig att folk kan röka, dricka alkohol och äta skräpmat när de inte har råd med tvättmedel. Varför man kan längta efter hudkräm och att gå till frisören, fast man inte kan köpa minsta julklapp till sitt barnbarn. Men framför allt sätter "Fattigfällan" fingret på två saker.
Först och främst att skyddsnäten inte är så starka som vi tror. Förmodligen kan vem som helst av oss drabbas av fattigdom. Men också att vi har en komplicerad inställning till att hjälpa människor genom att ge bort reda pengar. De flesta fattiga behöver inte en ny vinterjacka eller en sopplunch. De behöver pengar - utan frågor om vad de ska användas till.