Några minuter senare ringer min hustru från garaget. Hon har malm i stämman när hon förkunnar domen:
– Bilen är borta. Hur ska jag komma till jobbet nu?
Jag funderar en stund på hur jag kunde vara så innehelvete dum att jag lämnade bilen olåst med nyckeln i tändlåset i ett hyreshus i Eskilstuna. Visst, garaget är låst, men låset är inte mer komplicerat än att jag skulle kunna öppna det med tummen om så krävdes.
Det här kommer att bli ett delikat försäkringsärende, tänker jag. Sedan inser jag att problemet är större än så.
Jag var ju på OK-macken igår. Jag tog bilen eftersom jag måste hinna köpa snus innan jag nattade ungarna. I kassan var det någon som ringde. Vem har glömt. Men jag minns bestämt att jag hade telefonen tryckt mot örat när jag lämnade kassan, lade in en snus och… gick hem.
Helvete!
Jag lämnade väl inte bilen olåst med nyckeln i tändlåset på en OK-mack i utkanten av ett av Eskilstunas miljonprogramsområden?
Mina förhoppningar om att få återse den i stort sett nya SUV:en är små när jag halvspringer tillbaka till bensinmacken. Bara för att finna att bilen står kvar där jag glömde den. Inget är stulet. Inte ens bilstereon.
Vem var det som sa att kriminaliteten håller på att ta över i Eskilstuna? Det har jag också glömt och det kan väl göra detsamma. Det är ju ändå inte sant och stan är som den är - de flesta är fortfarande hederliga.