Efter den första halvleken var den stora frågan:
Skulle man skratta eller gråta?
Då hade nämligen de 1 607 i Sporthallen fått se ett Guif i princip helt utan organiserat anfallsspel.
Som tur var RIK inte så mycket bättre ... eller kanske snarare ... tur att hemmamålvakten Aron Rafn Edvardsson vaknat på rätt sida.
Tack vare islänningen, och att försvarsspelet trots allt stämde, stannade nämligen underläget på ett mål och sedan tränaren Kristján Andrésson sagt sitt i paus var det inte så mycket snack om vart segern skulle gå.
Guif vann tämligen bekvämt och studsade tillbaka efter söndagens torsk mot H 43. En match som tillsammans med gårdagens första halvlek är ett av de värsta bottennappen på flera år.
Vi berättade inför matchen att målvakten Herdeiro Lucau pajat knät.
Därmed står Guif i dagsläget med Aron och två orutinerade GP-killar.
Extra skönt då att Edvardsson fick visa direkt vilken skicklig keeper han är.
Flera av paraderna höll hög klass och det kryddades dessutom med två straffräddningar.
Guif har så här långt varvat kanonmatcher med djupdykningar.
Det måste laget göra något åt.
Visst får alla lag ha dåliga stunder. Men siktar man på SM-guld och har man den trupp Eskilstunagänget har måste det gå längre mellan de mindre bra insatserna än fallet varit i höst.
Förhoppningsvis har de tre usla halvlekarna i rad innan vändningen mot RIK varit en väckarklocka.
Landslagsmässiga killar som Freiman, Östlund, DP och Tholin får inte svaja så mycket som i de senaste fighterna.
Vilket de självklart vet om och förhoppningsvis rättar till framöver.
På tal om Lucau så magnetröntgas han under torsdagen.
Är knät illa skadad står Guif inför stora problem.
Då måste klubben förmodligen ut och värva.
Om det nu finns något vettigt och ledigt på marknaden.
På tisdag möter Guif Hammarby borta.
Redan nu tänker jag hissa en jättevarningsflagga för den matchen.
Är inte guifarna på tå från start i den matchen blir det stryk.
Bajen är nämligen likt katten med nio liv.
Det kvittar hur många bra spelare som lämnar klubben. De sprattlar ändå vidare och plockar poäng både här och där.
Veckans hjältinna får vi för resten inte glömma.
Måste säga att jag beundrar landslagstjejen Sara Thunebro som under måndagens fotbollsgala gick upp på scen, tog emot Lotta Schelins pris och sedan sa vad hon tyckte om Fotbollförbundet.
Underbart.
Sedan tror jag dessvärre inte att det hjälper.
Pamparna inom svensk fotboll lär inte bli mindre kvinnofientliga efter Saras attack.
Tyvärr är det tydligen helt okej att inom den största av sporter behandla kvinnor och män olika.
Trots att vi snart skriver 2015.
Vet inte om poker är att betrakta som sport.
Hur som helst fick vi en svensk världsmästare i kortspel under onsdagen.
Som kammade hem 74 miljoner dessutom.
Så mycket tjänar väl knappt Zlatan på fem månader som mästerskapet tog att genomföra.