Men den här helgen vaknade barnet inom mig igen. Det var när jag besökte Eskilstunas nya badhus.
Det blev inte det äventyrsbad en del hade önskat sig. Dessutom kostade det en faslig massa skattekronor att bygga. Om det var värt det eller inte överlåter jag åt andra att bedöma. Och jag erkänner att jag inte hade speciellt höga förväntningar när jag klev in genom entrén.
Till min förvåning blev jag badsugen.
Jag ville kasta mig ner för vattenrutschbanan. Jag ville simma runt i delen med strömmande vatten. Jag ville flyta runt i det stämningsfulla ljuset i vattenbion. Jag ville till och med simma några längder i stora bassängen.
Vad exakt som fick mig att känna så vet jag inte. Däremot vet jag att jag kommer besöka Munktellbadet igen. Men då inte som jobbande reporter i vanliga kläder (det blev varmt, väldigt varmt) utan som betalande privatperson i baddräkt.