Själv har jag nyss räknat ut hur jag kan minska min egen arbetsbelastning, utan att någon märker det. Jag ger några av alfabetets vanligaste bokstäver ledigt i förtid och börjar med en av de vanligaste vokalerna i det svenska språket. Nu får bokstaven o strax gå hem.
Ja, du läste rätt. Här ska inte skrivas ett endaste * till innan *kt*ber.
Det märktes väl knappt? Fatta vad mycket lättare mitt j*bb blir nu? För där åkte nästan fem procent av mitt skrivande ut på ett bräde.
Varför har ingen tänkt på att 4,5 pr*cent av alla b*kstäver i svenska språket är ett * förut? Det här är lite s*m det perfekta br*ttet, eller hur?
Vi tar en b*kstav till när vi ändå håller på.
Varför inte entlediga den allra vanligaste b*kstaven också? Det är en v*kal. Säg h*j då till *, som är åter i s*pt*mb*r. Sparat: 15%.
Näst vanligast är: *. Åt*r i *ugusti. Sp*r*t 24%.
*ch d*t bäst* är *tt ing*n k*mm*r *tt märk* någ*t.
Tr*vlig s*mm*r!