Jag har gått på både små och stora skolor. Som jag minns det upplevde jag den lilla skolan som mer familjär.
Men det var också skönt att gömma sig i mängden på den stora skolan. För- och nack-delar, olika upplevelser för var och en.
Att en skola är familjär är inte alltid positivt.
En personlig och fostrande lärares makt kan missbrukas. Jag minns en lärare som med dömande röst frågade vår lilla klass om någon var ateist.
Det var bara jag som bekände färg. Jag fattade inte att det skulle bli trubbel. Hade jag förstått konsekvensen hade jag hållit tyst. Läraren, som såg ateister som en bunt hedniska kättare, pekade på mig och höll en kort predikan inför mina klasskamrater.
Ändamålet var att visa alla närvarande vilken elak illbatting jag var. Jag gjorde säkrast i att skämmas och tänka över mina sjuka åsikter, amen.
Jag vet att det låter som en rövarhistoria, men det var verkligheten på en vanlig småskola i en mellanstor svensk stad för 30 år sedan.