Han har en inte bara en vacker röst, som han använder med utsökt tajming och känsla. Han har också förmåga att ladda den med känslor som få andra artister.
Det är kanske inte så konstigt. Killen är bara 22 år men har hunnit med mer än många betydligt äldre artister. Haft fler hits och skapat fler skandalrubriker, som spritts över jorden med blixtens hastighet via strömningstjänster och sociala medier.
Som 20-åring var Justin Bieber i stort sett uträknad. Hans dagar som tonårsidol var över och rapporterna om drogmissbruk och divafasoner kulminerade vårvintern 2014 när övervakningsfilmer med den unge Biebers toalettbesök i häktet var nära att bli offentliga.
Två år senare är hans popularitet på topp igen och han levererar låt efter låt som går rakt in i hjärtat på allt fler.
Hela världen vill njuta av hans röst, ändå granskas allt han gör med kritiska ögon. Just nu är han ute på turné. För några veckor sedan var han i Stockholm och gjorde två konserter. Folk jag känner var där, och både de och journalister som bevakade vittnar om hur Justin Biebers konserter var ojämna och att han ibland uppträdde som om han inte mådde särkilt bra. I förra veckan kom rapporter om att han hade blivit utbuad av publiken i Manchester.
Är det okej att bua ut och läxa upp Justin Bieber för att man har köpt en dyr biljett till hans konsert men artisten inte uppträdde på det sätt man ville?
När det handlar om Justin Bieber vill jag hävda att den som troligen betalar det högsta priset för hans konserter och framträdanden är Justin Bieber själv.
Men frågan tål att tänkas på.
Själv är jag dödligt trött på de ständiga uppläxningarna som far kors och tvärs i kulturdebatten. Nu har det nått ända in i Svenska akademien som ju ska stå för snille och smak.
Jag tänker förstås på debaclet kring Bob Dylan och Nobelpriset i litteratur. Jag misstänker att många svenskar håller med författaren och akademiledamoten Per Wästberg som i en intervju med SVT:s Kulturnyheterna läxade upp Bob Dylan när han sa att världsstjärnans beteende efter offentliggörandet kan beskrivas som "oartigt och arrogant".
Sedan läxades Pär Wästberg upp av Svenska akademiens ständiga sekreterare, Sara Danius och av Ulf Lundell. Och hela akademien har tillrättavisats av Sydsvenskans Per Svensson som kallade valet av Dylan som pristagare "oerhört deprimerande".
Personligen tycker jag att Bob Dylan ska ha rätt till sin tystnad. Han kanske helt enkelt inte vet vad han ska säga?
Bob Dylan definierar sig troligen som musiker och låtskrivare. Inte som författare. Nu har Svenska akademien i all välmening lyft honom till litterär ikon. Även om han avsäger sig priset är han för evigt förknippad med det.
Nu byter jag låt i lurarna och lyssnar på "Don't Think Twice, It's All Right" från 1963 av och med Bob Dylan. Och hoppas att Justin Bieber kan tillägna sig lite av Bob Dylans integritet och orkar fortsätta som artist tills han är 75 år.