Har ni hört talas om Lundellbunkern Vol 2? Det är en podcast där tre personer, Johannes Klenell, Maja Åström och Tommie Jönsson läser alla utgåvor av de en gång superhajpade och smakdömande musiktidskrifterna Pop och Bibel.
Hemma hos mig ligger samtliga utgåvor av dessa magasin i travar bakom någon skåplucka. Varje nummer är tummat och lusläst av maken som i dessa publikationer hittade ett forum för likasinnade musikfantaster.
Ni som inte själva var eller har levt tillsammans med slavar under dessa magasin (tidningen Pop gavs ut under åren 1992-1999 och Bibel, som hade ett bredare tilltal och kan beskrivas som ett var musik-mode-livsstilsmagasin, utgavs åren 1998-2000) eller definierade er som indiepersoner under 1990-talet, kanske inte inser vidden av dessa magasins inflytande.
Som läsare av dessa tidskrifter, men också som nyutbildad journalist under den här epoken, vet jag att framför allt Pop fortsatte att influera svensk nöjesjournalistik och grafisk formgivning i minst ett decennium efter det att magasinet lagts ner. Flera av dess skribenter, som Andres Lokko, Fredrik Strage, Jan Gradvall och Per Bjurvall har fortfarande ett starkt inflytande på svensk populärkultur och medverkar i våra största tidningar.
När jag lyssnar på några random avsnitt av podden avsnitt hör jag ett något ostringent pladdrande. Johannes Klenell, Maja Åström och Tommie Jönsson är inte imponerade av den manligt orienterade och mästrande journalistiken som präglade Pop och Bibel, som dock var både stringent och djupt engagerad och kunnig. Tidningarna var bra. Det är därför dess upphovsmän fortfarande dikterar mycket av dagens populärkulturjournalistik, och därför podcasten Lundellbunkern Vol 2 finns.
När trion Johannes Klenell, Maja Åström och Tommie Jönsson tar lätt på de gravallvarliga artiklarna i Pop petar de med en pinne i en stort och mäktigt köttberg. Det är dags nu att pilla upp en lite reva i 90-filten som ännu ligger över populärkulturen. 90-talets hjältar är fortfarande tongivande. Broder Daniel och alla dess avläggare, Kent, Killinggänget och Hassan-gänget, Fredrik Strage, Andres Lokko, och Jan Gradvall är bara några (män) i den kretsen.
På det lokala planet ser det likadant ut. De som bokar artister till lokala festivaler och konserter, de som curerar utställningar i våra konsthallar, och de som är kulturredaktörer i våra dagstidningar som jag själv, är barn av 90-talets populärkulturella indiediktatur, och de flesta av oss hade säkert helårsprenumerationer på tidskrifterna Pop och Bibel.
Det här är inte en recension av podden där tidningarna nagelfars och kläs av, nummer för nummer. Bara en hyllning till en bra idé och en viktig gärning.
Frågan bara vad jag ska göra nu? Lyssna på alla avsnitt av Lundellbunkern Vol 2 eller rota fram de gamla Pop-tidningarna?