Hemma har vi två äppelträd. Det ena lever på övertid, ger knappt någon frukt ifrån sig och står mest bara och ser snyggt ut. Det andra däremot måste ha fått någon slags tillväxthormon inympad i grenarna. Den sprutar ut äpplen som en dopad fruktfontän.
Mitt problem är att jag inte tillåter mig att plocka ett perfekt och smaskigt äpple direkt från trädet. Nej, först måste den skadade och halvruttna fallfrukten tas om hand. Förmodligen beror det här irrationella beteendet som trotsar allt förnuft på gammal uppfostran. När mamma styrde i barndomshemmet fick inget förfaras. Det gamla torra hembakta brödet skulle ätas upp innan man fick smaka på det färska. Hon gjorde smålandskringlor på gammal sur mjölk också. Men där går i alla fall min gräns.