Det märks på tv, på nätet, på bioduken och på jobbet. Tonåringarna till vilka jag i mitt dagliga värv försöker förmedla olika former av kunskap är på många sätt helt briljanta. De flesta av dem är dessutom väldigt öppensinnade och fördomsfria, men hos många finns det också en rädsla för att bryta mönstren. Framför allt för många killar är det extremt viktigt att undvika saker som av olika anledningar räknas som tjejiga eller, ännu värre, bögiga! Det verkar faktiskt som att vissa på fullt allvar tror att om de skulle vara tvungna att läsa några rader Karin Boye eller på något sätt visa känslor så skulle hela svensklektionen urarta till en stor gay-orgie. Mig veterligen har det aldrig hänt. Tack och lov. Det skulle vara svårt att koppla till läroplanen.
Jag överdriver så klart en smula, men faktum är att de gamla föreställningarna kring manlighet är i högsta grad levande.
Själv lever jag inte upp nåt vidare till det mansidealet. Jag är förvisso skäggig och fiser rätt mycket, men i övrigt så är jag ganska omanlig. Jag är inte stark, jag snusar inte, jag kan inte slåss och så fort det blir minsta spår av frost på gatan så kör jag minst tio kilometer under hastighetsgränsen. Dessutom jobbar jag inom ett kvinnodominerat yrke och jag blir rörd till tårar varje gång jag ser på Emil i Lönneberga tillsammans med mina barn och vi kommer till scenen där Emil räddar Alfred som är döende i blodförgiftning. Och inte har jag gjort lumpen heller!
Så vad gör det mig till? En tjej? En käring? En bög? Så klart inte!
Jag förstår ju att manlighet egentligen handlar om helt andra saker. Men ändå, ibland känner även jag ett sug efter att vara lite macho, att vara en riktig man. Då brukar jag borra. Det är sällan jag känner mig så tuff som när jag står med en maffig slagborr i handen. Jag måste hejda mig från att slita av mej tröjan och dundra ut en selfie på nätet där jag poserar med borren som vore den ett automatvapen och se hur det rasar in likes. Man känner sig liksom lite mäktig när man borra, och makt är ju, som alla vet, den främsta symbolen för manlighet.
För vissa räcker det inte att borra lite. De vill vara ännu manligare. Ännu mäktigare. Så de misshandlar och hatar i stället. Eller bygger murar och reser stängsel. Eller spränger folk i tunnelbanan.
Jag är som sagt var kanske inte den manligaste snubben i stan, men jag lever i alla fall i övertygelsen om att jag är mer man än dem. Och är jag inte det så har jag ju i alla fall min slagborr.