Helgen före första advent tog jag fram stjärnor och ljusstakar. Sedan har tomtefaktorn sakta stigit i mitt hem för att explodera den 10 december då julgran och hela härligheten åkte fram.
Nu, så här på annandag jul, känns det lite vemodigt. Allt det där fina och mysiga står ju fortfarande kvar, men det är som att magin försvann ungefär samtidigt som jag blev plötsligt tvärless på julskinkan som åts som rester på juldagen.
Vis av erfarenheten från tidigare år vet jag att vemodet kommer att avta. Snart kommer jag att trycka ner alla julprylar i kartongerna som ska ut i förrådet och dammsuga frenetiskt för att göra tillvaron barrfri igen. Vita tulpaner i vas kommer att nära nästa längtan – den efter vårsolen som strilar in genom nyputsade fönster.