Tur att vi är många som är uppfödda på "John Blund", den östtyska tecknade tv-serien om den lille sandmannen som såg till att barnen blev sömniga, gnuggade sig i ögonen och så småningom törnade in. Hur skulle vi annars finna oss?
För visst lever vi i en paradox. Det individuella valet dyrkas dyrt och högt. Det ska väljas skolor, pensionsfonder, telefonbolag och vårdcentraler. Ändå sitter vi fast i fast i ett antal institutioner, närmare bestämt två, som vi varken kan gå i eller ur.
Jag tänker förstås på monarkin. Och på tv-licensen. Två storheter vars vägar allt oftare tycks korsas i form av direktsändningar från eklateringar, bröllop och dop.
Javisst kan man byta kanal och knäppa av och dra en strumpa över skärmen och hela faderullan. Men faktum kvarstår: Betala måste man. Den som försöker smita undan har hembesök att vänta i form av licensjägare som knackar dörr och hotar med lagens långa arm.
I söndags var det dags igen när den allra färskaste lille ätteläggen skulle namnges ute på Drottningholm. SVT hade riggat upp rejält runt vaggan. Prinsessvaggan. Ja, ni läste rätt. Prinsvaggan är det bara Estelle som gungat i på sistone. Prinsvaggor är nämligen förbehållen tronföljare. Alla andra får nöja sig med prinsessditon. En mycket liten detalj i det stora hela som liksom väldigt tydligt pekar på hur "ur tiden" hela spektaklet halkat iväg. Och då har vi ändå inte tagit oss an de urfåniga mössor som dopgästerna lallade runt i. En stor fet rosett på sned ned över ena ögat - men hallå! Det bråkas om slöjor, men är det verkligen mer OK att ha tyllrosetter hängande ner över nosen? Är det något det behövs lagstiftas om så är det hovets hattar.
Nu kan det verka som om undertecknad satt som klistrad vid apparaten i söndags. Men ärligt talat, det räckte med sammandraget i Aktuellt för att adrenalinet skulle rinna till.
I normalfallet är de rätt gapiga grabbarna Filip och Fredrik inte på idollistan, men i samband med prinsbröllopet i somras var en ändå tvungen att lyfta på hatten. Det var då de tog sig för att hissa Nordkoreas flagga på en av stängerna utanför tv-huset i protest mot SVT-gullandet med hovet. Ett prakthyss med riktigt skaplig verkshöjd. Nästan som när Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången så att fru Petrell trodde Katthult skaffat Dannebrogen. Fort som katten var någon av tv-husets hejdukar dock där och halade ned den röda fanan. Men ändå. En liten stund vajade Kim Jong-uns stjärnbaner i takt med tv-rutans hovsmatter från pållarna som drog bröllopsparets kortegevagn.
Javisst, kvälls- och skvallertidningarna kör samma race, det är "överraskande puffärmar" här och "gnistrande dekolletage" där. Men blaskorna kan en iallafall välja att inte köpa. Ingen sätter foten i dörren och skickar ärendet till kronofogden om tidningen får stå kvar i stället.