En lyx med att arbeta som reporter är att vara ständigt omgiven av ord. Korta som långa, mjuka som hårda, tungvrickande som flödande. Och synonymer med små nyanser som kan göra den stora skillnaden. Eller egna konstruktioner som må hända inte går att slå upp i Svenska akademiens ordlista, men som ändå är den bästa pricken över det där i:et.
Det finns många ord som klingar (ja, "klingar" är faktiskt ett sådant) lite extra fint i mina öron och som fingrarna gärna vill skriva. Jag ska dela med mig av några favoriter.
Låt mig värma upp med några snälla ord: Ljuvlig, njugg, änglalik. Och några roliga: Rumphuggen, oomkullrunkelig, bjärt, hoppjerka, guttaperka.
En särskild kärlek hyser jag till några ord som andas trygghet och historia: Huruvida, ehuru, ånyo, ty, annorstädes. Jag slänger in några dialektala hälsingeord också: Floke, jåll, klema, ohappa, ôcken.
Nästa kategori är franska lånord som med sin elegans får mig att vilja flytta till Paris och skölja ner makroner med champagne dagen lång: Sorti, sejour, charmant, chimär eller varför inte ordet journalist. Och jag är väldigt förtjust i engelska ord som har försvenskats, som tecken på att språket hela tiden förnyas: Mejla, skejta, lajva.
Ibland kan ord vara bara ord, ibland något mycket mer. Tänk att få skriva en hel krönika om dem. Lyxigt, som sagt.