Herdeiro Lucau, målvakt.
Daniel Pettersson, sex meter.
Robin Andersson, nio meter.
Helge Freiman, nio meter.
Patrik Johanson, nio meter.
Marcus Pedersen, nio meter.
Där har du Guifs sjukstuga just nu och det handlar inte om vilka killar som helst.
Nej, det är snudd på en startuppställning i Elitserien.
Alla har varit borta ett tag och samtliga är troligen ur spel minst fram till VM-uppehållet i januari.
Sex spelare är ungefär en tredjedel av Guifs A-lagstrupp och vem som helst förstår att det är tuffa tider just nu för tränarna Kristján Andrésson och Janne Ekman.
Som läget är för dagen behöver ingen spelare gå och oroa sig för att petas. I stället handlar det om att få ihop så många som möjligt till varje match.
En trupp får innehålla 16 "gubbar" i varje match. Guif har 13 hela just nu.
En fullständigt ohållbar situation.
Så klart.
Vad kan då det här bero på?
Ja, fanns det något bra och enkelt svar så hade givetvis Guif gjort något åt situationen.
En del hävdar att laget tränar fel.
Andra att de tränar för mycket eller att halvskadade spelare tvingas lira ändå.
När det gäller det sistnämnda är jag säker på att så inte är fallet.
Duon Andrésson och Ekman skulle ALDRIG låta någon spela om det inte getts klartecken från den medicinska expertisen i föreningen.
Det kan vi med andra ord stryka.
Däremot kan jag tänka mig att spelarna själva ibland pressar sig extra och kanske inte talar om ifall de har lite känning i en axel eller knä.
Jag bara gissar nu, men spela match är ju det roligaste finns så det är inte omöjligt att vissa försöker bita ihop, lirar, tränar och tror att det ska gå över ändå.
När det inte gör det har skadan förvärrats under tiden.
Som sagt: Jag bara gissar.
De tränar säkert fel. Har jag hört fler än en säga när skadekrisen diskuteras.
Tror det är skitsnack, om du ursäktar ordvalet.
Enligt de fakta jag fått tränar Guif ungefär på samma sätt nu som för tre år sedan.
Under den här tiden hade de en skadefylld säsong 2012-2013. Detta följdes av en säsong med få svåra skador i fjol och nu har vi på nytt ett jobbigt läge med en hel del skavanker.
De tränar för mycket.
Kanske det, men hur ska man samtidigt kunna veta det?
Enligt fystränaren Peter Glas är Guifs träningsnivå den samma sedan januari då klubben började med morgonträningar emellanåt.
Eftersom Guif "bara" drabbades av en svår skada i våras (Målvakten Richard Larsson) och radade upp segrar som till slut mynnade ut i ett klubbrekord när det gäller antal vinster är träningsmängden också en orsak som är svår att peka på.
Ämnet är oerhört intressant. Funderar man går det att hitta alla möjliga tänkbara förklaringar.
Som exempelvis det faktum att jag tycker handbollen känns mer brutal nu än för fyra-fem år sedan.
Lägg därtill att spelet blivit oerhört mycket snabbare.
För tio år sedan fanns inte alls den typ av attack- och kontringshandboll som många lag i dag praktiserar.
Sedan kan man förstås också prata om otur.
Kanske är det inte svårare än så ...
För Guifs del återstår fyra matcher innan det blir uppehåll (26 december-5 februari).
Och sällan tror jag lite spelledigt kommit lägligare.
För Eskilstunalaget handlar det nu om att klara av matcherna mot Drott, Ricoh och Sävehof två gånger om på bästa sätt.
Kan laget vinna två av fyra är det bra gjort med tanke på skadesituationen.
Sedan handlar det om att slicka sår under januari och komma tillbaka till omstarten då det utöver serie- och slutspel här hemma även vankas (minst) sex matcher i EHF-cupen.
Tufft är bara förnamnet, men förhoppningsvis är flera tillbaka i spel då plus att Guif värvat in några nya.