I lördags var Guif i Tyskland och höll hyggligt jämna steg med stjärnspäckade Melsungen.
Två dygn senare var laget tillbaka i den svenska vardagen igen och inledde en period med tre hemmamatcher på sex dagar.
Den första gick som smort.
Visst ställde Hammarby till med en del förtret under matchens gång. Men när det verkligen gällde skärpte guifarna till sig och fixade två viktiga poäng i jakten på att behålla andraplatsen.
Det är sannerligen tuffa tider just nu för Eskilstunakillarna.
Samtidigt verkar spelarna ha hur kul som helst.
Mellan varven såg man breda härliga leenden hos killar som Freiman och Tholin exempelvis.
Tacka för det.
Idrottsmän- och kvinnor som håller på med lagidrott älskar matcher.
Och i Guifs fall är det som nämnts ingen brist på den varan just nu.
Precis som i de senaste matcherna fortsatte tränaren Kristján Andrésson att matcha brett.
Alla 15 spelarna i truppen fick lira och jag tror stenhårt på den här modellen.
Det ger slitna kroppar chans till vila och mot Hammarby fick exempelvis Matte Tholin nöta bänk hela första halvlek.
Hans ersättare Fredrik Gustavsson gjorde det bra och för de unga killarna i laget kan den här våren betyda stora kliv i utvecklingen.
De får bra med speltid och med speltid kommer erfarenhet.
Jag tror att Guif genom det här sättet att matcha har alla möjligheter att orka hela vägen in i mål som i det här fallet är SM-finalen den 24 maj.
Mot Bajen fick Herdeiro Lucau spela första 30.
Sedan kom Aron Rafn Edvardsson in i målet.
Islänningens första kvart var inget vidare, men därefter hände exakt det som titt som tätt sker när Aron är inblandad.
Redaktör Petersson, som satt intill mig på pressläktaren, konstaterade lugnt när Aron släppte in det typ femte raka skottet och gästerna ledde med tre mål:
"Snart gör han en idioträddning och följer upp den med fyra fem till".
Mycket riktigt.
Edvardsson började veva åt sig bollarna och Guif fick sakta men säkert kommandot.
Måndagskvällens möte i Sporthallen blev knappast något som går till historien som speciellt minnesvärt.
Samtidigt är det starkt gjort att mindre än 48 timmar efter en borta match i Tyskland vinna en elitseriematch i den så kallade vardagslunken.
Det visar att Guif har bra moral i gänget.
Bäst på plan var annars Josef Pujol i Hammarby.
Måste säga att det är konstigt att han år efter år blir kvar i Stockholmslaget.
Nog borde mittnian dels vara mogen att flytta till ett bättre lag och dels borde han få visa upp sig i A-landslaget framöver.
Skulle för övrigt inte ha något emot att se Pujol i Guif nästa säsong.
Fast de pengarna finns nog inte i Eskilstunaklubben.
Kristianstad är inte oslagbart.
Det visade för resten Redbergslid under måndagen.
Och även om RIK är riktigt vasst i sina bästa stunder är det förstås en kul skräll som visar att årets elitserie är minst sagt lurig att tippa.
Precis som det ska vara när sport är som bäst.