Just det där, att det inte skulle ha förekommit stenkastning mot poliser och deras bilar tidigare, är ett ofta upprepat påstående i stenkastningsdebatten som förs i sociala medier i dag. Vanligtvis med tillägget att sådant aldrig inträffade för fem, tio eller tjugo år sedan.
Låt oss därför gå tillbaka tjugo år i arkiven. Stenkastning var nämligen ämnet för dagen i tidningsrubrikerna då också.
"Vi ska definitivt klara att vingklippa det här nya skinnskallegänget som slog till i Lagersberg", sa dåvarande poliskommissarie Leif Eriksson i Eskilstuna-Kuriren i januari 1996.
Han talade inte om någon isolerad händelse. Några dagar tidigare hade flera personer misshandlats, fönsterrutor krossats med sten och bränder anlagts i trapphusen under ett spontant mini-upplopp i Lagersbergsområdet. Precis som torsdagens händelser i Fröslunda startade det till synes utan orsak och accelererade när polisen kom fram.
Ytterligare några veckor tidigare hade en polisbil fått rutorna sönderslagna när patrullen ingrep mot en liknande misshandel i Strängnäs. Det var samma skinnskallegäng som härjade.
Går vi tio år tillbaka i tiden hittar vi artiklar om stenar som kastats från motorvägsbroar i Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm. Länstrafikens bussar tycks ha utgjort de vanligaste måltavlorna.
Stenkastning var inget nytt under solen då, och det är det inte i dag heller.
Det är bara formerna som förändras.
När Göteborg slogs sönder av vänsterdemonstranter sommaren 2001 regnade det gatusten över poliserna som skickats ut för att stoppa vandalerna.
Det är heller ingen slump att polisen sedan länge tvingas bära kravallutrustning när de arbetar vid stora fotbollsmatcher eller främlingsfientliga demonstrationer.
Ändå frodas myten att stenkastning mot poliser är en helt ny företeelse, som bara sker i invandrartäta förorter. Som om just invandringen skulle förklara saken.
Blir då stenkastningen i Fröslunda legitim för att samma sak har hänt förut? Nej, naturligtvis inte. Men vetskapen om att det är så bjuder oss att söka efter en lösning på problemet i en större cirkel än vi hittar i den förort som drabbades sist.