Göran Perssons grannar ger sig inte. Nu vill de att Svea hovrätt ska ta sig an Anitra Steens busksnokande.
Synd att de inte hörde av sig till mig innan de försökte få Torps ägare fällda för hemfridsbrott. Har svårt att tänka mig något mer lönlöst.
Att ha en gammal Systembolagschef stryka i buskagen måste ju vara rena rama lisan jämfört med vad några mig närstående åldringar råkade ut för häromåret.
Anitra tassade trots allt bara runt och fotograferade sedan hon väl skuttat över taggtrådstängslet som omgärdade grannarnas tomt. Och grannarna var inte ens hemma.
Det var mina föräldrar, då 81 och 88 år gamla, när en påtänd karl med en yxa i högsta hugg trängde sig in i deras lägenhet för drygt två år sedan. Han trodde att han var förföljd och började barrikadera sig därinne. Släpade fram möbler som han ställde framför dörrarna så att ingen kunde komma in. Eller ut.
Hela tiden höll han yxan i högsta hugg allt uti fall någon inkräktare skulle göra ett intrångsförsök. Föräldrarna kunde inte göra annat än att se på när han sprang mellan fönstren och spanade efter inbillade förföljare. 81-åringen gjorde ett försök att ta sig ut, men blev stoppad i dörren. Ja, det är klart dom var rädda - men vad skulle de göra? Bryta ned honom på golvet med en halv nelson?
Det tog nästan en timme innan polisen kom. En anmälan om hemfridsbrott togs upp.
Lite extra omskakande var händelsen eftersom dubbelmorden i Ljungsbro inträffade precis samma dygn. Den gärningsmannen var också drogad och hade inget minne av att han slagit ihjäl två personer i påtänt tillstånd.
Det behövdes inte så jättemycket fantasi för att tänka sig att det kunde ha gått över styr även för vår yxman.
Efter ett halvår kom ett brev från åklagaren med besked om att ärendet var nedlagt. Något uppsåt kunde inte bevisas.
Vi blev rätt snopna eftersom vi dessförinnan inbillat oss att det ligger i samhällets uppdrag att markera mot folk som objudna springer runt med yxor i andras hem.
Men åklagaren förklarade att ett åtal ändå aldrig skulle kunna resultera i fällande dom, det gick inte att bevisa att karln hade gjort det med flit.
Skam den som ger sig - vi överklagade det nedlagda ärendet till det som heter Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum.
Svaret som kom därifrån efter ytterligare ett halvår var detsamma. Uppsåt kunde inte bevisas.
Ungefär där gick luften ur, jag orkade inte lägga ned mer energi på eländet. Men så läste jag om Anitras taggtrådssprång och tog det ett varv till. På brottsoffermyndighetens kundcenter påstods att det gick att få ut några kronor i brottskadeersättning även om ingen var dömd.
Men det blev avslag såklart igen - det var inte bevisat att åldringarna verkligen utsatts för brott. Antar att det inte kunde uteslutas att de bjudit in honom på kaffe med yxa och allt.
Går det att dra någon annan slutsats än att det är OK att tränga sig in hos folk medelst yxa? Förklara det för mig, någon juridiskt bevandrad. Vad Anitra anbelangar så ramlade hon förmodligen helt utan egen förskyllan in rakt över taggtråden.
För övrigt berättade en kollega för mig att det fanns en tid då Göran Persson själv inte var så pigg på folk som strök omkring i buskarna i närheten av andras hus. Det var på 90-talet när han var finansminister och av okänd anledning inte infunnit sig på något viktig möte. För att få häng på den som av jorden uppslukade ministern åkte hon ut och spanade av området runt Görans sommarstuga i Katrineholmstrakten.
– Han var inte hemma, men hans fru drog runt med gräsklipparen.
- Jag gick fram och presenterade mig och frågade efter finansministern, det var inte mer med det, berättade kollegan. Men nästa gång jag stötte på honom anklagade han mig för att vara en som smyger runt i buskar.
Nuförtiden skickar Guran ut egna spanare.