Nu när årets stora löparfest i Eskilstuna är över ska jag erkänna en sak – med risk för att bli både idiotförklarad och utskälld. Jag begriper inte fenomenet.
Under månader lägger människor ner timme efter timme på att plåga sig. Svettas, flåsa, träningsvärk.
Många spenderar åtskilliga kronor på utrustning. För att höja prestationen och för att göra ett bra intryck.
Så kommer den stora dagen. Med fjärilar i magen utsätter sig människor för samma plåga ännu en gång. Och nu inför publik!
Inte min grej. Men jag ska erkänna en annan sak.
Varje dag lägger jag ner timmar i stallet. Jag svettas på hästryggen, pressar musklerna att orka lite mer – både mina och hästens. Dessutom kostar det mig många tusenlappar varje månad
När tävlingsdagen kommer är jag så nervös att jag mår illa. Sedan är allt över på några minuter.
Många tycker nog att jag är tokig.
Men det känns bra att brinna för något. Det är skönt att kämpa. Och det är härligt att ibland lyckas.
Eller hur!!!