Vi fick en skön doft av slutspel

Krönika2014-02-20 22:40
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sju omgångar återstår av grundserien.

Ändå fick vi under torsdagskvällen en föraning om vad som väntar i april och maj.

Och att vi sannerligen har något att längta efter.

Guif–Lugi bjöd nämligen upp till en fullständigt underbart underhållande batalj.

Det var grinigt, hårt och slutspelskänsla.

Vi ska från början slå fast att Lugi saknade några vassa killar.

Bland annat är fortfarande landslagsstjärnan Magnus Jernemyr skadad.

Tycker ändå inte det förtar Guifs uddamålsseger.

För ärligt talat borde Eskilstunakillarna vunnit större. Försvarsspelet var nämligen briljant samtidigt som ett flertal kanonlägen brändes framåt.

Men att skärpan i anfallsspelet ibland inte var den vassaste kan kanske förklaras med att Guifkillarna slet i defensiven så att svetten sprutade.

Det kan ha gjort att kylan framåt försvann ibland på grund av trötthet.

Guif har nu imponerande nio raka matcher utan förlust.

Allt mer verkar det också som om laget lägger beslag på en av de fyra översta platserna.

Vilket i så fall betyder hemmaplansfördel i kvartsfinalerna.

Har dock en känsla av att Guif faktiskt är på väg att bli en utmanare till seriesegern. Vi ska kanske inte skrika för högt än, men att Kristianstad förlorade hemma mot Malmö visar att laget är sårbart.

Den 5 mars kommer för övrigt de orangeklädda skåningarna till Sporthallen.

Missa för allt i världen inte den matchen.

Var mötet med Lugi vasst så tror jag "hatfighten" mot Möller Madsen och kompani kan nå ytterligare en nivå.

Isländske målvakten Aron Rafn Edvardsson var strålande – igen.

Att han ibland var som en sil i höstas känns numera helt obegripligt. Vissa räddningar mot Lugi höll – ja, landslagsklass.

Fortsätter Aron på den här vägen törs jag nästan lova att det blir en riktigt rolig Guifvår.

Blank och Freiman är två andra att hylla.

De bildar ett allt vassare mittblock.

Att Helge dessutom orkade skicka in fem mål är smått imponerande.

Sammantaget gjorde alla i hemmalaget en bra insats och nu väntar jag bara på att en viss Robin Andersson gör comeback också.

Kan det bli mot Kristianstad månne?

Eller vill Guif smyga igång honom borta mot Önnered tre dagar innan dess?

Ja, vi får väl se. För även om jag vet att Robin helst vill göra sin första match på 14 månader i Sporthallen kanske Önnered är ett lämpligare motstånd att starta mot än ett hänsynslöst och brutalt spelande Kristianstad.

Lite OS till sist:

Klockan 13 i dag smäller det.

Tre Kronor möter Finland i hockeysemifinal och det är bäddat för en ny klassiker.

Som förhoppningsvis slutar med svensk seger.

Vad sägs sedan om Kanada–Sverige i final på söndag?

Vore väl en rätt läcker avslutning på Sotji-veckorna.

Läs mer om