Det låg nog trots allt lite i luften.
Inte så att jag tror Guif är speciellt tröttkört fysiskt.
Nej, det var inte problemet i förlustmatchen mot Malmö.
Däremot var inte skallarna med den här gången.
Det märktes i princip direkt – och dessvärre fortsatte det från början till slut.
Guif spelade under onsdagen tredje matchen på fem dagar.
På förhand trodde jag på Guifseger, om än inte speciellt stor.
De förhoppningarna grusades omgående.
De skånska gästerna var heltaggade – samtidigt som guifarna inte hade sin mest helskärpta dag.
Om man uttrycker det snällt.
Det slarvades vilt av spelare som Östlund, Freiman, Åkerman, Ekman ...
Ja, listan kan göras lång på killar som nog försökte men som ändå bommade oändligt mycket mer än de normalt gör.
Då gick det som det gick.
Malmö spelade metodiskt och hade egentligen inga problem med att vinna relativt lätt.
Det där med oskärpa och att skallarna var någon annanstans märktes inte minst vid Aron Rafn Edvardssons första ingripande efter paus.
Han skulle i princip bara plocka upp en boll och sätta "DP" i ett kontringsläge.
Vad händer?
Aron snubblar i princip in bollen i egen bur.
Lite på det viset var det mest hela tiden.
Blank brände lägen, DP bommade straff, Åkerman sköt i block och både Östlund och Freiman slarvade i passningarna.
Jag har full förståelse att det blir så här ibland.
Samtidigt är det synd.
Guif behöver behålla andraplatsen och ska man göra det får man inte släppa iväg poäng hemma mot Malmö, som visserligen är ganska bra, men absolut inte i Guifs klass när alla Eskilstunastjärnorna är i form.
Mycket gnäll nu.
Jag är medveten om det, men det fanns ljusglimtar också.
Som Matte Tholin med mellannamnet Vinarskalle och Atli Ævar Ingolfssons kyla i lägena.
Två spelare gör dock inget lag och under onsdagen var för många någon annanstans i tankarna.
Tyvärr.
Det är annars en rolig tid just nu.
Vinterserierna är på väg mot slutspel och diverse kval åt olika håll.
Åker/Strängnäs börjar sin resa under torsdagen.
Laget hoppas förstås nå en bit i det allsvenska playoffspelet. Skulle de nå hela vägen – till en kvalserie får de där stöta på säsongens ... ja, det måste det vara ... flopp i hockey-Sverige.
Södertälje SK med en spelarbudget utan dess like har radat upp förluster i Allsvenskan och är tvärsist.
SSK mot Åker det vore hur kul som helst.
Då får vi se tränare Erik Ahlström coacha mot sönerna Victor och Oscar i SSK.
Förmodligen blir det inte så ... men man kan väl drömma ...
Under torsdagen börjar annars skid-VM i Falun på allvar.
Själv har jag inga som helst blågula förhoppningar.
Däremot lär det bli en och annan norsk medalj den närmaste tiden.