Juni 2022. Mamma ringer mig på väg hem från jobbet. Hon låter upprymd och lite rädd.
— Jag har sagt upp mig, snyftar hon i luren.
Min mamma har jobbat på en ICA-butik i Västerås i över 20 år. Hon var, som jag varit länge, trött på staden. Nu har hon bestämt sig, på mindre än ett dygn, att säga upp sig och flytta till ett hus i Dalarna som hon köpte 2020.
Tanken var att hon skulle flytta dit om ett par år, eftersom huset först behövde renoveras. Men att huset är byggt i slutet av 1800-talet och vid tidpunkten var i stort behov av en rejäl dos kärlek var mindre viktigt nu. Hon ville bara flytta dit. Inte vänta.
Och det är jag oändligt tacksam för.
Julen 2022. Jag sitter i huset i Dalarna och löser korsord när mamma kliver in genom dörren. I handen håller hon ett kuvert från regionen. Eftersom hon flyttat och därmed bytt kommun kallas hon till en rutinmässig mammografi. Trots att hon i mars samma år gjort en screening i Västerås, som inte visade några tecken på cancer, gör hon undersökningen.
Och det blev avgörande för vad som hände sen.
Februari 2023. Mamma ringer. Jag kommer väl ihåg konversationen. Först frågar hon vad jag gör, om jag är hemma. Sedan:
– Jag måste bara riva av plåstret. Jag har bröstcancer.
Vid tidpunkten vet vi inte så mycket, säger hon. Efter många frågor utan svar lägger vi på och musiken jag haft i högtalarna när hon ringde börjar spela igen. Ricky Nelsons låt Lonesome Town. Den kommer för alltid hemsöka mig. Jag går till köksbänken och tar tag i en trasa. Sedan torkar jag rent alla köksskåp. Flera gånger.
Mamma drabbades av trippelnegativ bröstcancer. Denna variant av bröstcancer saknar tre receptorer, vilket innebär färre behandlingsalternativ. Det är därför viktigt att cancern upptäcks så tidigt som möjligt. Hennes tumör hade växt sig fem centimeter stor på de ynka tio månader som passerade mellan mammografiundersökningarna.
Det är av yttersta vikt att gå på de screeningtillfällen som erbjuds. Skjut inte upp besöken. Du som har bröst måste lära känna och undersöka dem. Ofta. För det kan gå väldigt fort.
Mamma flyttade för att hon ville bort, för att hon ville finna ett nytt lugn. Vi såg det som en nystart – inte som ett livsavgörande val. Men det var just den flytten som gjorde att hon kallades till en ny mammografi.
Ibland tänker jag på vad som hänt om hon stannat i Västerås. Om brevet aldrig hade kommit. Att vi sannolikt hade fått ett annat slut på den här historien.
Men det fick vi inte.
I dag är mamma cancerfri.
Till mamma – tack för att du lyssnade på magkänslan. Tack vare det får jag ha kvar dig på mors dag. Och till alla mammor – ni är liv, mod och styrka. Vi vill ha kvar er så länge som möjligt.
Grattis på mors dag - och glöm inte mammografin.