Redan i valet för ett år sedan började det bli tydligt att bristen på bostäder i starka arbetsmarknadsregioner är ett av de största bekymren för Sverige. Det hindrar unga från att söka de utbildningar och jobb de vill ha, gör att flyktingar hamnar på orter där det är svårt att få jobb och driver upp bostadspriser och belåning så att risken för en bubbla som spricker blir allt större. Vi har även fått en omfattande kriminalitet i form av svartmäklare och olaglig andrahandsuthyrning.
När bostadsbristen nu är akut krävs något som är politiskt obekvämt, nämligen högre hyror i attraktiva lägen. Fri hyressättning skulle ge plats för fler, genom att många som bor rymligt skulle flytta till något mindre. Färre lägenheter skulle stå tomma eller användas som övernattningslägenheter. Marknadshyror skulle behöva fasas in under ett antal år, för att boende ska kunna anpassa sig till de högre hyrorna eller hitta något billigare.
Vissa politiker föreslår marknadshyror enbart i nyproduktion, vilket missar själva poängen. Boverket har konstaterat att den största vinsten med marknadshyror är bättre utnyttjande av det befintliga beståndet.
Dessutom är hyror i nya hus redan höga, byggandet hålls tillbaks av att de tvingas konkurrera med billiga, äldre lägenheter, där många av de ekonomiskt starkaste kunderna bor.
Segregationen behöver inte öka. Det är redan huvudsakligen rika personer som bor i billiga hyresrätter i attraktiva områden – för att de har köpt dem svart, har bra kontakter eller flyttade in innan bristen uppstod.
Den ökade vinst som uppstår för hyresfastigheter i attraktiva lägen kan beskattas och intäkterna kan användas för att motverka segregation, så att den faktiskt blir mindre än i dag. Det finns flera tänkbara åtgärder: uppdrag till allmännyttan att ha en andel mindre lägenheter med enklare standard i bra lägen, avtal med privata värdar om samma sak, högre bostadsbidrag och en jämnare spridning av offentliga arbetsplatser, infrastruktur, kulturverksamheter och annat som gör områden attraktiva.
Naturligtvis behöver vi också bygga mer. Om en del av det byggs i attraktiva lägen konkurrerar det med de befintliga lägenheterna, så att hyreshöjningarna inte behöver bli så stora. Det kräver byggande i centrala lägen genom förtätning, fler våningar eller ny mark som görs tillgänglig. Om kommunpolitikerna inte kan hantera detta måste staten gripa in. Den mark som är tillgänglig behöver användas snabbare, genom en förenklad planprocess och begränsade möjligheter att överklaga.
Höjda hyror kan verka orimligt i ett läge när vi har många flyktingar som behöver lägenheter. Men det är inte de som drar nytta av bruksvärdessystemet. Lägenheter i mindre attraktiva områden skulle inte få högre hyror, och nyproduktion skulle snarare bli billigare på sikt genom att fri hyressättning lockar fler bolag och ökar konkurrensen.
Rätt genomfört kan marknadshyror vara en reform med väldigt många vinnare och nästan inga förlorare.
Andreas Bergström är vice vd på den gröna och liberala tankesmedjan Fores samt fristående krönikör.