Sedan lång tid tillbaka publiceras det varje år ett antal rapporter som varnar för ökade kostnader för framtidens välfärd. Nyligen kom exempelvis en från Konjunkturinstitutet. Men de offentliga utgifterna för välfärdstjänster har varit anmärkningsvärt stabila i drygt 30 år, mellan 25 och 30 procent av BNP, trots att förskola, fritids och högre utbildning har expanderat kraftigt. Och det finns argument för att kostnaderna snarare kommer att minska än öka i framtiden.
De alarmistiska prognoserna bygger ofta på två tankefel. Det ena är att tekniska effektiviseringar gör varor billigare och att folk då får pengar över som de vill lägga på välfärdstjänster, vilket i en generell välfärdsstat måste gå över skattsedeln. Men varor blir inte alltid billigare. De ersätts av varor av högre kvalitet eller med fler funktioner. Min senaste mobiltelefon kostade mer än den första jag köpte 1996. Dessutom tillkommer ständigt nya varor och tjänster att lägga pengarna på. Att efterfrågan på välfärdstjänster ökar i framtiden är möjligt, men inte nödvändigt eller ens troligt.
Konjunkturinstitutet gör sig skyldigt till det andra tankefelet. I rapportens basscenario lever folk längre, men går i pension och börjar använda hemtjänst och äldreboende vid samma ålder som nu. Det går helt emot de senaste 20 årens erfarenheter. Äldre arbetar längre och klarar sig själva allt längre upp i åldrarna.
Konjunkturinstitutet har ett sådant scenario också, som de kallar optimistiskt. Men borde det inte snarare kallas realistiskt? Ett optimistiskt scenario borde ta med positiva effekter av medicin, teknik och boendestandard. Vårdsamtal via videotelefon kombinerat med enkel mätutrustning för blodtryck med mera i hemmet ger billigare vård.
Datorer är redan nu bra stöd vid diagnostisering och läkemedelsordination, och kan om några år ge rejäla effektiviseringar.
En stor del av äldreomsorgens kostnader beror på demens, som kan motverkas genom motion och en stimulerande vardag, i framtiden förhoppningsvis även genom medicinering. Framtidens äldre är vana vid hemkörning, beställer sina egna matkassar på nätet och värmer mat i mikron. Förmodligen har de automatiska dammsugare, och kanske toaletter som tvättar underlivet, som länge har funnits i Japan. De har ett rikt socialt liv tack vare sociala medier, videotelefoni och seniorboendets gemensamma lokaler. Behoven av hemtjänst kan minska radikalt.
Det går alltså att måla upp ett scenario där kostnaderna för vård och omsorg minskar i framtiden. Det kan gälla andra välfärdstjänster också.
Kanske kommer vi att få en utbildningsrevolution, där föreläsningar, övningar och prov sköts med datorer och där lärare ersätts av handledare för diskussionsgrupper och projektarbeten. Adjöss lektionsförberedelser, provrättning och administration! Vem blir den första politikern som går mot strömmen och varnar för massarbetslöshet bland välfärdspersonal i framtiden?
Andreas Bergström är vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores.