Till stor del beror kvinnors lägre inkomster på skillnader i deltidsarbete, sjukskrivning och föräldraledighet, på andelen i chefsställning och på en könssegregerad arbetsmarknad.
Kvinnodominerade yrken har över lag lägre löner, vilket ibland förklaras med att arbete som betraktas som kvinnogöra värderas lägre. Det kan stämma, men en kompletterande förklaring kan vara vårt offentliga välfärdssystem.
Omkring hälften av kvinnorna på arbetsmarknaden jobbar i offentlig sektor, ofta i vård, skola och omsorg, med klart lägre lön än män med lika lång utbildning. De låga lönerna bidrar också till att hålla nere lönerna i andra kvinnodominerade branscher, eftersom de konkurrerar om samma arbetstagare.
Privata företag lever under ett ständigt hot från konkurrenter. Därför finns ett dagligt gnetande med att bli lite bättre på att producera och en utslagning av de sämsta företagen. Företag är ivriga att härma framgångsrika konkurrenter och många prövar nya idéer.
Nytänkandet kan finansieras tack vare prisdifferentiering; en del kunder kan förmås betala extra för att få det senaste. Slår nyheten väl ut kan den massproduceras och effektiviseras, så att alla får råd med den.
I företag leder konkurrensen till en strävan efter så få anställda som möjligt. De som blir kvar får fortbildning, bättre arbetsmetoder, dyrare maskiner – och bättre betalt. Ökade vinster och löner innebär ökad efterfrågan, så de som blivit avskedade lyckas oftast få arbete någon annanstans.
I kommuner och landsting är hela den här processen svårsåld politiskt, och därför är de dåliga på att öka produktiviteten. I stället är det tryggare att gå till val på att trycka in ännu fler lågbetalda kvinnor i verksamheten.
Den konkurrens som finns i form av upphandling och valfrihetssystem ändrar inte mycket. De privata företag som släpps in kan inte ta extra betalt för att lansera nyheter (betalningen är ju låst i pengsystem eller upphandlingar med prispress), och de hindras också rejält i utvecklingen av att beställaren detaljstyr vad de ska göra.
Vi skulle behöva krossa hela den offentliga välfärdsapparaten för att få bättre välfärdstjänster, mer produktiva anställda och därmed högre löner i kvinnodominerade yrken
Vi kunde snegla på Obamacare eller den nederländska sjukvården, där alla måste ha en viss grundläggande vårdförsäkring och de som vill kan skaffa en dyrare. Det skapar utrymme för alla de privata företagens fördelar som nämnts ovan.
Samtidigt uppstår rättviseproblem – ett reformspår värt en egen krönika.
I väntan på revolutionen kan ett löneförhandlingstips till Kommunal vara att kräva färre anställda, mer fortbildning och kapitalinvesteringar som gör de anställda mer produktiva.
Kanske inte de mest väntade kraven, men förmodligen de mest effektiva på sikt.
Andreas Bergström är vice vd på tankesmedjan Fores.