Jag borde inte bli upprörd över att nyhetsuppläsare, kolumnister och politiker drar slutsatsen att Frankrike har sig själv att skylla efter att man stödde islamisterna i Libyen. Allt annat hade bara varit förvånande.
Men när franska Front Nationals ledare Marine Le Pen för tredje kvällen i rad intervjuas i rysk tv som något slags expert på extremism i Europa känner jag en viss hopplöshet.
Terrordådet i Frankrike cementerar uppfattningar som Kreml i flera år målmedvetet har jobbat på att etablera i Ryssland: Nu är det bevisat. Det är vi som står för de kristna värderingarna i Europa. Européerna har tramsat med sina muslimer och homosexuella länge nog. Här har vi resultatet. Men lita på oss. Vi är ett bålverk mot denna farliga tolerans.
Det finns många andra som får sina uppfattningar bekräftade tack vare de tolv mördade journalisterna, tecknarena och poliserna i Paris. Islamhatare på sin kant, religiösa fanatiker av alla schatteringar på sin. Där ser man – islam är en farlig religion. Där ser man – religioner borde inte få förolämpas.
Det sekulära, multikulturella samhället har visat sig vara historiens mest framgångsrika. Ändå är det ständigt under attack. Det är ingen lätt uppgift att försvara det, eftersom den som vill vara tolerant samtidigt är tvungen att försvara rätten att uttrycka också intoleranta åsikter.
Ska demokratin försvaras måste man vara överens om några grundläggande principer som inte tummas på. Att Charlie Hebdos karikatyrer ofta är vulgära, chauvinistiska och ritas av vita män kan man kritisera hur mycket man vill. Men just nu har det faktiskt ingen betydelse.
Det som har skett är ett brott mot hela den fria pressen. Diskussionen om pressens ansvar när det gäller religiösas känslor ska inte föras i det här sammanhanget.
I synnerhet här i Ryssland känns den här principen viktigare än någonsin. Den ryska duman stiftade för några år sedan en lag som förbjöd att sårandet av religiösas känslor. Så gör bara ett samhälle där makten behöver olika metoder för att hålla folket i schack.
Terrordådet i Paris använder Kreml nu som ett bevis för att man har rätt ur två synvinklar
Dels att Ryssland inte borde kritiseras för sin kamp (som innefattar grova människorättsbrott) i norra Kaukasien mot islamistisk terrorism.
Dels att skarp kritik och satir inte är önskvärt eftersom det leder till oroligheter i samhället.
Europa och Frankrike får inte ge efter. Resultatet vet vi redan.
Anna-Lena Laurén är Hufvudstadsbladets och Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva