Sedan ryska utrikesdepartementet fick en ny taleskvinna, Marija Zacharova, har man infört briefingar varje vecka. Ett klokt drag, med tanke på att de ryska bombningarna i Syrien innebär att journalisterna faktiskt har nytta av regelbundna träffar med den ryska utrikesförvaltningen. Sist jag gick på briefing handlade det emellertid inte speciellt mycket om att ge information. Målet var att skälla ut oss västerländska journalister för att vi sprider desinformation om Rysslands agerande i Syrien.
Det mest effektiva sättet att mota något man uppfattar som desinformation borde vara att lägga fram egna fakta, men för fakta hänvisar Zacharova till ryska försvarsdepartementet. Ryska försvarsdepartementet har egna regelbundna presskonferenser för inhemska medier där man rapporterar om dagens bombningar. Utländska medierna inbjuds inte. Vi får i stället höra vad som sägs i de statligt kontrollerade nyhetssändningarna varje kväll.
Det står helt klart att Putin på det hela taget inte bryr sig speciellt mycket om vad väst anser om hans agerande. Viktig är däremot hemmaopinionen. På några veckor lyckades Putin vända folkopinionen till sin fördel när det gäller bombningarna i Syrien. Enligt det oberoende opinionsinstitutet Levadas undersökningar godkände 14 procent av de ryska medborgarna militär hjälp till Assad i september. I oktober sade 47 procent att Ryssland bör stöda Assad i hans kamp mot IS och den syriska oppositionen. T-skjortor med texten "Stöd Assad" säljs i Moskva.
Putin upprepar ständigt samma sak: Om vi inte utplånar terroristerna i Syrien har vi dem snart i vår egen farstu. Det är ett argument som går hem i Ryssland, som i över två decennier har levt under ständiga hot av terrordåd. Putin har också varit noga med att understryka att det enbart handlar om flygbombningar. Ryssland har inte för avsikt att sända in fotsoldater, vad de ryska bombplanen och helikoptrarna gör är att bana väg för Assads armé.
De områden som har intagits är områden som tidigare kontrollerades av syriska oppositionen, inte islamisterna. När jag frågade den ryska säkerhetsexperten Pavel Felgenhauer varför Ryssland väljer att bomba oppositionen i stället för islamisterna svarar han att Putins främsta mål är att rädda Assad. Då bombar man mål som Assad själv väljer ut. För Assad är den syriska oppositionen nämligen ett större problem än IS.
Att Ryssland har kunnat agera så beslutsamt i Syrien har att göra med att Putins uppdrag är mycket lättare än USA:s och västländernas. Putin vill att Assad ska sitta kvar, punkt. Väst vill att Assad ska avgå och bistår därför den syriska oppositionen, som har visat sig vara en högst opålitlig partner. I en artikel i Foreign Policy konstaterar Rosa Brooks att USA ständigt gör misstaget att blanda ihop sina egna intressen med dem man väljer att alliera sig med. USA agerar ofta med utgångspunkten att man representerar universella ideal som alla kan förstå och identifiera sig med. Ryssland bryr sig inte om ideal utan agerar utgående från konkreta intressen och väljer allierade med samma utgångspunkter.
Hittills har det visat sig vara en effektiv strategi i Syrien – för den som vill att Assad ska sitta kvar. Det innebär att Syrien av allt att döma för överskådlig tid har en president som tömmer tonvis med bomber över sitt eget folk. Om väst hade ingripit beslutsamt och konsekvent i ett mycket, mycket tidigare stadium hade detta scenario eventuellt kunnat undvikas.
Nu är det ett faktum att Assad sitter säkert för överskådlig framtid.
Anna-Lena Laurén är Svenska Dagbladets och Hufvudstadsbladets korrespondent i Moskva.