Det var sommaren 2012 som rebeller med stöd av Turkiet och Qatar stormade in från landsbygden, och sedan dess har Bashar al-Assads styrkor oupphörligen försökt tvinga ut dem igen.
Östra Aleppo har sakta men säkert malts till grus av flygräder och artillerisalvor.
Det civila lidandet har varit enormt. Enligt FN har mellan 250 000 och 275 000 civila varit instängda i östra Aleppo, och uthärdat bombningarna och de avskurna mat- och medicinleveranserna.
Nu marscherar regeringsstyrkorna in – och det är en vändpunkt i kriget.
Assad har kämpat för detta i flera år. Redan i slutet av 2013 inledde han en stor offensiv för att nå fram till Aleppo från staden Hama i centrala Syrien, med massiva bombningar av de östra kvarteren.
Sedan dess har de regeringsvänliga styrkorna kämpat sig upp längs stadens östra flank, därefter genom de norra kvarteren, till sist slutit belägringen genom att knyta an till stadens västra delar.
Nu kommer alltså slutoffensiven. Hela den norra halvan av rebellenklaven har redan fallit, och det har gått fort, på bara några dagar från det att storoffensiven inleddes med ryskt flygunderstöd.
Tiotusentals människor har flytt undan striderna in i regeringskontrollerade delar av staden, där de hoppas – men inte kan veta säkert – att presidentens löften om amnesti ska gå att lita på.
Om Assads trupper också kan erövra de återstående kvarteren under de kommande veckorna får vara osagt, och mycket kan förstås hända, men just nu verkar det inte råda något tvivel om att han förr eller senare tar tillbaka hela staden.
När det väl sker kommer de syriska rebellerna inte längre att kontrollera någon riktigt viktig del av landet, bara landsortsstäder och sönderbombade ytterkantskvarter i Damaskus.
I det läget måste det börja bli uppenbart också för de mest hårdföra oppositionsanhängarna, även i utlandet, att de har förlorat kriget.
Det innebär inte att Assad enkelt kan återta de territorier han har förlorat. Det kommer att ta tid, om det någonsin händer.
Men det innebär att vi står inför ett nytt kapitel i konflikten, en period där det inte längre handlar om huruvida Assad ska stanna eller störtas, utan om hur stora delar av landet han ska lyckas återerövra, med vilka medel han ska göra det, och vilken typ av relationer han lyckas återskapa med omvärlden.
När det syriska krigets historia om många år ska skrivas kan vara just dessa dagar i november 2016 som får symbolisera det ögonblick då Assad säkrade sin makt.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.