Ett av de områden som kommer att påverkas mest av Trumps tillträde är Mellanöstern och Nordafrika, där USA just nu har 25 000 till 30 000 soldater och bedriver luftkrig i tre länder: Irak, Syrien och Jemen. Mycket står alltså på spel.
Trump har inte varit vidare tydlig om sin Mellanösternpolitik, men han har gjort klart att han är trött på att kriga i arabiska länder och vill dra sig ur regionen, gärna medförande så mycket olja som möjligt. Under valkampanjen gjorde han återkommande utfall mot sin motkandidat för hennes påstått krigiska instinkter:
– Ibland verkar det som om det inte fanns ett enda land i Mellanöstern som Hillary Clinton inte ville invadera, intervenera i, eller störta. Hon är skjutglad och väldigt instabil, sade Trump i september förra året.
På dagordningen står nu ett närmare samarbete med Ryssland, liksom en minskad amerikansk roll i Syrien, kanske till och med ett godkännande av Bashar el-Assads fortsatta presidentskap. Det är förstås inte populärt bland alla. Trumps proisraeliska inställning och hans hätska utfall mot islam och muslimer har också skapat oro bland många i Mellanöstern.
En del av regionens diktatorer tycks dock uppskatta Trumps frimodigt auktoritära stil – kanske för att den påminner om deras egen. Kanske blir det lättare för dem att bygga en relation med en annan stark man, än det har varit med Barack Obama, som föredrog att arbeta långsiktigt och försiktigt genom ett snårigt nätverk av institutioner. Obama tog heller inte motgångar särskilt personligt, men det verkar högst riskabelt att ifrågasätta den hetlevrade Trump – så det är bäst att vara på den säkra sidan.
Ett exempel på hur läget förändras syns i Egypten, där president Abdulfattah el-Sisi försöker sälja in sin regim till Trumps medarbetare som en bastion mot terrorism och islamism. Hur stor vikt Sisi lägger vid relationen till Trump framgick av förra månadens kontrovers i FN:s säkerhetsråd. Egypten hade som representant för arabvärlden lagt fram en resolution för att fördöma Israels bosättningar, efter att diskret ha försäkrat sig om att Obama inte skulle lägga in ett amerikanskt veto. Israels motdrag var att kontakta, inte Obama, utan Trump, som då i sin tur ringde Sisi med en skarp varning. Den egyptiske ledaren svalde snabbt sin stolthet och drog tillbaka resolutionsförslaget.
Även om det plockades upp av andra länder och röstades igenom, var signalen tydlig – till och med en hårdför ledare som Sisi var villig att göra vad som än krävdes för att vinna Trumps förtroende. Och han är inte den ende.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.