Ända sedan förre försvarsministern Abdelfattah el-Sisi grep makten i Egypten har han försökt skylla landets problem på det islamistiska Muslimska brödraskapet. Gruppen har terrorstämplats och hundratals medlemmar har dömts till döden.
Detta "krig mot terrorismen" har upptagit Sisis första år vid makten, men frågan är hur länge folkopinionen låter sig distraheras. Brödraskapet är nu i stort sett krossat som politisk motkraft och kommer att behöva många år för att återuppbygga sin organisation. Det verkliga terrorhotet i Egypten kommer dessutom inte från Brödraskapet, utan från mycket mer radikala grupper eller upproriska beduiner på Sinaihalvön.
Vad gör alltså en ledare som är i akut behov av politisk legitimitet när den inre fienden har avverkats? Då vänder han sig utåt. Och när Abdelfattah el-Sisi blickar utanför Egyptens gränser är det särskilt en plats som måste fånga hans uppmärksamhet: östra Libyen.
Från den dag då inbördeskriget började i februari 2011 har Libyen befunnit sig i oavbruten kris. Moammar al-Gaddafis död dämpade våldet men gjorde inget för att stoppa landets sönderfall. De väst- och arabländer som bombade fram en seger för rebellerna – Sverige var ett av dem – ville inte lägga två strån i kors för att bygga upp en ny regering.
Nu har följaktligen striderna, som aldrig riktigt slutade, blossat upp med full styrka igen. Bland deltagarna finns inte bara den libyska grenen av Muslimska brödraskapet utan också extremister som al-Qaida. För Sisi måste kaoset i Libyen framstå som ett verkligt allvarligt säkerhetshot – men kanske också som en möjlighet?
Den 4 augusti gjorde den förre egyptiske utrikesministern Amr Moussa ett uttalande som fick stor uppmärksamhet i Egypten, men knappt noterades utanför landets gränser.
– Situationen i Libyen är av stor betydelse för Egypten, för Libyens grannländer och för den övriga arabvärlden, förklarade Moussa. Han tillade att Egyptens nationella säkerhet är "direkt hotad" av grannlandets extremistgrupper.
– Jag uppmanar till en bred allmän debatt för att förbereda den allmänna opinionen på riskerna och för att bygga upp ett tillräckligt stöd om det blir så att vi måste utnyttja vår självförsvarsrätt.
Egyptens nuvarande utrikesminister Sameh Shukri dementerade snabbt att någon invasion av Libyen är på väg att ske, men arabisk press fylldes ändå av spekulation om hur Sisi på längre sikt har tänkt hantera krisen på Egyptens västgräns.
Det är naturligtvis möjligt att Amr Moussa bara talar för egen räkning eller spekulerar på de allra lösaste grunder. Men han har tidigare fungerat som ett slags inofficiellt språkrör för regimen. I mars 2014 var han exempelvis den förste som kunde bekräfta att den dåvarande försvarsministern Sisi skulle kandidera till president, några dagar innan det officiella tillkännagivandet.
Om Amr Moussa även denna gång upprepar vad som viskats till honom från presidentpalatset, då går Nordafrika en otäck framtid till mötes.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.