Det fick omedelbara effekter för FN-sändebudet Staffan de Misturas olycksaliga fredsprocess. Oppositionsdelegationen drog sig ur samtalen, vilket tvingade de Mistura att utropa en paus i förhandlingarna. Återstår att se om samtalen kan börja igen i slutet av februari, eller överhuvudtaget.
För Assad är detta det första steget mot en militär seger i Syrien, det tycks i alla fall regeringens egna företrädare tro. Hans armé har stärkts av den ryska militärintervention som inleddes 30 september förra året och av Iranvänliga shiamiliser som samtidigt anlände till fronten. Det dröjde flera månader innan effekten av denna rysk-iranska kraftsamling blev uppenbar, men nu är det tydligt att den har nött ner de väst-, arabisk- och turkiskstödda sunnirebellernas motståndskraft.
Assads framgångar i Aleppo har slagit hål på motståndsfronten och skurit av försörjnings- och smugglingsleder i flera riktningar, vilket drar till sig hungriga hajar från alla håll. Regeringsarmén och de shiitiska miliserna försöker utnyttja villervallan till att knipa så många rebellbyar i området som möjligt söderifrån. PKK-vänliga grupper gör likadant från den kurdiska enklaven nordväst om Aleppo, medan extremistgruppen Islamiska staten anfaller från öster.
Efter framgångarna den 3 februari återstår bara en enda försörjningskanal för de rebellkontrollerade östra delarna av Aleppo, den så kallade Castellovägen. Den löper mellan ett fientligt kurdiskt kvarter och områden som kontrolleras av regeringsarmén. Bara några kilometer skiljer fiendefronterna åt. Detta smala gap mellan Skylla och Karybdis är alltså allt som återstår innan östra Aleppos invånare blir helt instängda. Om Castellovägen faller kan bomber, svält, massakrer och separatfreder sedan bit för bit nöta ner de belägrades motstånd, tills Assad lyckas återförena jättestaden under sitt eget styre.
Om det sker är det svårt att se hur oppositionen någonsin ska kunna vända läget, förutsatt att Assads regering inte spricker eller försvagas av andra skäl. Den syriske diktatorn skulle inte precis ha vunnit, eftersom stora delar av landet lär fortsätta slåss mot honom, men han skulle i princip ha undanröjt alla alternativ till sitt eget styre.
De höga insatserna gör å andra sidan också att läget blir så mycket osäkrare. Om oppositionen tappar Aleppo, skulle det innebära att USA, Turkiet, Saudiarabien och andra Assadfientliga stater förlorar de insatser de lagt på det syriska spelbrädet sedan 2011. Det är inte säkert att de låter det ske – och krigslyckan kan därför komma att svänga igen.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen. Författare till böckerna Drömmen om Damaskus och Syrien brinner.