Så det blev inget tal för Margot Wallström på Arabförbundets möte i Kairo, och nu blir det kanske ingen svensk plats i FN:s säkerhetsråd heller. I stället fick UD motta en ilsken uppläxning från de församlade arabiska utrikesministrarna, därtill uppeggade av Saudiarabien, som sedan lade lök på laxen genom att kalla hem sin ambassadör från Stockholm.
Mitt i all denna oenighet har dock saudiska och svenska UD varit rörande eniga om en sak: dispyten beror på Sveriges fördömande av människorättsbrott i Saudiarabien. Eller som det heter i saudisk tappning: "flagrant inblandning i inre angelägenheter".
Det är riktigt att utrikesminister Margot Wallström nyligen uppmärksammat några av den saudiska regimens mer iögonenfallande ovanor, exempelvis att man piskar politiska dissidenter och halshugger människor offentligt. (Tre huvuden rullade denna vecka, 44 totalt sedan årsskiftet.) Men Wallström är knappast den enda utrikesminister som fördömt detta. De rasande reaktionerna från Riyadh lär snarare ha berott på att klanen Saud fått reda på att den svenska regeringen skulle säga upp ländernas militära samarbetsavtal.
Sådant kan vara särskilt känsligt i en så utpräglat korrupt regim som Saudiarabiens, vars försvarsministerium fungerar som ett vinstdrivande familjeföretag. Under många decennier var det salig prins Sultan som mjölkade den militära kassakon, och det var också han som år 2005 undertecknade samarbetsavtalet med vår dåvarande försvarsminister Leni Björklund. När Sultan dog år 2011 övertogs posten av hans bror, prins Salman. När denne i januari 2015 blev Saudiarabiens kung överlämnade han försvarsministeriet till sin son, prins Mohammed – som nu alltså blivit av med avtalet.
Det var emellertid inte bara de saudiska kungligheterna som i samband med avtalets uppsägande plötsligt började oroa sig över Sveriges syn på mänskliga rättigheter. Det gör också den svenske näringslivsfursten och Investorordföranden Jacob Wallenberg. "Sveriges röst i de viktiga frågorna om mänskliga rättigheter riskerar", skriver han i ett pressmeddelande, "att bli svagare utan den lokala närvaro som sker genom handelsutbyte".
Det var just Jacob Wallenberg som förra veckan enrollerade trettio näringslivsprofiler för att underteckna en artikel på DN-debatt (6/3), där de varnade för att ett avbrutet militärsamarbete kunde äventyra Sveriges arbete för "utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati".
Tyvärr tvingas man misstänka att de mänskliga rättigheterna även i detta fall är ett fikonlöv för att dölja känsligare delar. Ty vilket företag var det som främst skulle gynnas av samarbetsavtalet 2005? Saab AB. Vem äger Saab AB? Investor och andra stiftelser. Vem kontrollerar dem? Familjen Wallenberg.
Saabs nuvarande styrelseordförande Marcus Wallenberg skrev dock inte själv under kusin Jacobs DN-artikel. Det hade kanske gjort kopplingen till klanens plånbok lite väl uppenbar.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.