Den 17 juni kom första delbetänkandet i Lars Werkströms utredning om så kallade terrorismresor (SOU2015:63), tillsatt för att stoppa rekryteringen av svenskar till Islamiska staten (IS) i Irak och Syrien.
Werkström har än så länge främst fokuserat på terrorismproblematiken, alltså hur man hindrar resenärerna från att använda sin tid hos IS till att planlägga bombdåd mot svenska mål. Men problemet är att de flesta svenska IS-soldater är just soldater, det vill säga stridande på fältet, inte tunnelbanesprängare in spe. Det blir svårt att fälla dem med sådana lagar. Inför slutrapporten i juni 2016 är det därför tänkt att Werkström ska undersöka behovet av lagstiftning mot "vanlig" strid för terrorlistade organisationer. Men här börjar det bli problematiskt.
Det är nämligen med terrorlistor som med varmkorv: man vill gärna ha en, men helst inte veta hur den tillverkats. Dagens listor skrevs i Bryssel efter al-Qaidaattackerna 2001 och de har mindre att göra med någon juridisk definition av terrorism än med politisk kohandel. På listorna finns dels utpräglade terrornätverk som al-Qaida, men också organisationer som "bara" angriper civila inom ramen för ett krig i hemlandet, medan många andra sådana grupper har sluppit listning. En mer korrekt beskrivning vore med andra ord: "lista över våldsamma grupper som EU-staterna ogillar".
En av de listade organisationerna är kurdiska PKK, som bedriver väpnad kamp mot turkisk statsrasism. PKK ägnar sig inte (längre) åt mord på civila i Europa, men det händer titt som tätt i Turkiet. Samtidigt utgör PKK det viktigaste försvaret mot IS i delar av Syrien och Irak, nödtorftigt dold bakom frontgrupper som syriska YPG. Om en ny lag skulle tillämpas opartiskt mot PKK och dess underorgan skulle alltså även personer som kämpar mot IS klassas som "terrorresenärer". Det verkar inte ha varit regeringens avsikt.
Det går att tänka sig flera vägar runt problemet, men inte utan nya svårigheter. Man kan fortsätta som nu och helt enkelt inte låtsas om de PKK-frivilliga, eftersom ingen vill försvåra kampen mot IS. Men det är ingen bra ordning. Staten får inte sätta i system att tillämpa lagar som beskär våra grundläggande fri- och rättigheter selektivt, på politiska grunder.
Om man i stället vill ta bort PKK från listorna, med argumentet att det är mer av en gerilla än en terrorgrupp, tillstöter en kris med Turkiet. Dessutom vore det då följdriktigt att stryka andra organisationer, vilka liksom PKK stundom mördar civila inom ramen för ett krig i hemlandet, men inte (längre) attackerar mål i Europa – exempelvis palestinska PFLP eller Hamas. Då skulle å andra sidan riksdagens Israelvänner gå i taket.
Hur man än gör kommer lagen antingen att bli en gummiparagraf med stor potential för framtida missbruk, eller leda till att Sverige anklagas för att dalta med terrorister och/eller spärra in frihetskämpar. Lars Werkström har ett tufft jobb framför sig, och de politiker som försöker låtsas som om det är en enkel och svartvit sak att stoppa terrorresorna har knappast tänkt igenom den, vilket kanske är det mest oroande av allt.