Den handlade om det styrande konservativa partiets vallöfte om att minska nettoinvandringen från hundratusentals till tiotusentals per år.
Diskussionen var måhända irrelevant, för vallöftet är fem år gammalt. Om en månad är det val igen och under 2014 var det ungefär 50 000 fler som invandrade, jämfört med 2010.
Dels beror det på att minst hälften av alla invandrare kommer från andra EU-länder, alltså inget som den brittiska regeringen kan stoppa. Dels beror det på att fler britter har flyttat tillbaka och att färre har lämnat landet.
Men det beror också på att den relativt goda brittiska ekonomin lockar arbetskraftsinvandrare och på att över en tredjedel av alla invandrare är studenter, vars höga studieavgifter finansierar stora delar av den högre utbildningen.
Debatten jag deltog i handlade om dessa studenter verkligen ska inkluderas i målet om att minska invandringen. De stannar ju oftast bara under studietiden. Och de bidrar ju med så mycket pengar. Kan utländska studenter verkligen räknas som invandrare?
Nej, det verkade vi inte tycka, vi som deltog och är del av universitetsvärlden. Vi känner oss liksom inte som riktiga invandrare. Vi uppfyller inga av stereotyperna om invandrare, är ingen börda för välfärdsstaten och pratar alla bra engelska. Det är inte sådana som oss som folk inte vill släppa in.
Invandringen rankas av väljarna som den viktigaste politiska frågan inför det brittiska parlamentsvalet den 8 maj. I princip alla tycker att invandringen borde minska. Visserligen har väljarna inget emot studenter om de får frågan i en undersökning, men så har de heller inget emot de flesta invandrare om bara frågan ställs på rätt sätt. Tycker du att invandring är okej om personen betalar skatt, lär sig språket och köar ordentligt? Då är även invandringsmotståndare plötsligt för invandring.
Partierna lovar att dra igen. Labour lanserade nyligen en röd kampanjmugg med budskapet "kontrollera invandringen". De konservativa verkar köra en favorit i repris med nettoinvandringsmålet som vallöfte. Nigel Farage, ledare för de allt mer populära invandrings- och EU-motståndarna UKIP, menade i den tv-sända partiledardebatten att de kommer vara tuffa mot invandrare som är terrorister eller HIV-smittade.
Resultatet blir att människor reduceras till siffror och delas in i bra och dåliga invandrare.
En syrisk flykting in, en britt flyttar till Mallorca. Det blir noll invandring. Kanske kan vi ta in en kinesisk student, om hen lovar att åka tillbaka efter studietiden och betalar en god summa för sin utbildning. En fin invandrare, en som bidrar, en som åker hem, räknas ju knappt som invandrare alls. Men då gäller det att dra åt på annat håll.
Kanske stoppa den som är HIV-smittad, till exempel. Det är en riktig invandrare det. Pratar förmodligen ingen engelska och är definitivt en börda för välfärdsstaten.
De som tycker att det borde pratas om volymer i den svenska invandringspolitiken – är det verkligen så här de vill ha det?
Clara Sandelind är statsvetare och verksam som forskare vid University of Sheffield i Storbritannien.