På en inomhusmarknad i Rotherham, i norra England, står 75-åriga Sheila Burdan och säljer hårspännen och hårsnoddar. Runtom säljs det frukt och grönt, andrahandsböcker och mobiltelefonaccessoarer. Knappt hälften av alla stånd används. Marknaden är inte längre lönsam. Sheila ska skänka sina varor till välgörenhet.
– Vi ger till lokala organisationer. Inte till Cancerfonden och de som har råd att betala cheferna höga löner och annonsera på tv. De får inget av oss.
När Storbritannien går till val på torsdag utesluter hon att rösta på något av de tre största partierna. Hon vill rösta på ett "engelskt" parti. Brittisk kan vem som helst bli nuförtiden, menar hon, och syftar både på ursprung och hudfärg.
Hennes val står således mellan invandringsfientliga UKIP och rasistiska BNP. Rotherham är traditionellt ett starkt fäste för Labourpartiet, men UKIP sniffar seger i valet. De bekräftar därmed den tes som säger att UKIP, ett konservativt parti, hotar att ta röster från socialdemokratiska Labour i områden där de ekonomiska förhållandena försämrats, möjligheten att göra en klassresa försvårats och tilliten till politikerna är raserat.
– Jag håller inte med dem om deras politik på andra områden, men det är invandringsfrågan som gör att många kommer att rösta på UKIP, säger Tracy Donoghoe som alltid röstat Labour, men nu tvekar.
UKIP rider dessutom på den skandal som följde förra årets uppdagande att det under över ett decennium pågått utbrett sexuellt utnyttjande av barn i Rotherham. Detta hade hållits i det fördolda av både kommunen, som letts av Labourpartiet, och polisen. Att förövarna pekats ut som män med bakgrund i Pakistan har piskat på invandringsmotståndet. En förklaring till kommunens handlingsförlamning har också varit en rädsla för att klassas som rasistisk. Så späs invandringsmotstånd på med förakt mot etablissemanget.
Tracys pappa, som kampanjar för Labour, tycker att gränserna borde stängas och att mer måste göras för arbetarklassen. Även Sheila påpekar flera gånger att ingen längre gör något för arbetarklassen. Hon har arbetat hela sitt liv och får nu ut lite drygt 1000 kronor i veckan i pension. Nyligen fick hon en ökning på 1,25 pund och hennes man på 1,89 pund i veckan, motsvarande 16 och 24 kronor.
– Fast min man fick aldrig sin ökning i slutändan, skrattar Sheila gott och avslöjar att flera tänder saknas. Tandvård är gratis till en viss gräns för oss utan pengar, förklarar hon, men vill du ha en ny tand så får du betala själv.
Rotherham är typexemplet på en plats där invandringsfientliga partier frodas. En identitetskris och maktlöshet hos arbetarklassen spills över i en kulturell identitetskris. Försvinnande möjligheter och utbredd fattigdom. Styrande politiker som totalt fallerat i sina uppgifter att leda staden framåt med integritet och att skydda de mest utsatta. Detta i kombination med en nationell ekonomisk politik som är rent hånfull mot de som redan har minst.
Clara Sandelind är doktor i statsvetenskap vid University of Sheffield och fristående krönikör.