Är emigranter landsförrädare? Den som emigrerar till ett annat land gör ibland sitt ursprungsland en otjänst. När jag flyttade till Storbritannien tog jag med mig en svensk universitetsutbildning och slutade samtidigt att betala skatt i Sverige. Kanske borde jag ha stannat för mitt lands skull och uppoffrat en del av min frihet?
I ett telefonväkteri i P1 Studio Ett (28/4) hoppades riksdagsledamoten Paula Bieler (SD) att hon skulle stå upp emot dem som ville förtrycka henne om kriget kom till Sverige: "För mig vore det främmande att lämna mitt land i händelse av krig". Detta uttalades i en diskussion om Syrien och var ett sätt att skuldbelägga flyktingar för att de "övergivit" sitt land.
Tanken att vi har vissa skyldigheter gentemot vårt födelseland återkommer i debatten om så kallad "brain drain". Det är en beskrivning av hur små utvecklingsländer förlorar stora delar av till exempel läkarkåren för att många väljer att emigrera. Avkastningen på en utbildning är extremt mycket högre i Sverige än exempelvis Etiopien. Men kanske borde etiopiern uppoffra sig och stanna, så att Etiopien inte går miste om hennes expertis?
Det blir inte mycket individuell frihet kvar om vi måste ägna våra liv åt att betala tillbaka vad vår stat har gett oss. Räknas det rent matematiskt borde vi som växt upp i ett rikt land med otaliga möjligheter ha betydligt större skyldigheter. Det borde faktiskt vara flyttförbud för oss. Kanske kunde Skatteverket räkna ut en formel för hur många år du måste stanna i Sverige beroende på hur många år du har tillbringat i utbildningsväsendet. Varje gång man är arbetslös ändras formeln så att man måste stanna ytterligare några år för att betala tillbaka.
Etiopiern eller syriern har inte lika mycket att tacka sina länder för, så de borde få flytta runt mycket mer än vi svenskar. Nu är det precis tvärtom. Har du ett svenskt pass kan du lätt bosätta dig i stora delar av världen. Är du syrier eller etiopier är det betydligt svårare att få uppehållstillstånd. Helt uppochnervänt om man tänker sig att vi inte borde flytta någonstans innan vi betalat tillbaka vad vi är skyldiga vårt land.
Kanske tänker sig Bieler och andra att vårt land är lite som en familj.
Så vi måste stanna och ta hand om varandra. Men vi har ingen speciell relation till varandra i exempelvis Sverige, utöver att vi delar samma välfärdsstat och politiska system. Min relation till min familj är knappast jämförbar med min relation till någon som bor hundra mil ifrån mig, som jag aldrig har träffat, aldrig kommer att träffa, men som bor inom samma landsgränser som jag. Därför har jag ingen skyldighet att uppoffra min frihet till landet Sverige på samma sätt som jag skulle uppoffra den för min familj.
Slumpen att födas i ett fattigt eller krigshärjat land är illa nog. Denna olycka för knappast med sig en moralisk skyldighet att stanna och fortsätta vara fattig och utsatt för krig.
Clara Sandelind är doktor i statsvetenskap vid University of Sheffield och fristående krönikör.