Till ackompanjemang av en ljud- och ljusshow som hade gjort krigshetsare av den mest inbitne pacifisten, presenterades nu i maj den senaste modellen av Jas Gripen
I publiken i Linköping satt flera hundra internationella gäster och avnjöt ett Tupperware-party på steroider: Grundpaketet är fantastiskt, men vi är fullt flexibla och kan byta ut såväl hårdvara som mjukvara helt efter våra samarbetspartners behov.Samarbetspartners är för övrigt ett mer inkluderande kodord än det mer barska kunder
E-modellen, som regeringen beställt 60 exemplar av, är inte bara resultatet av ett handelsavtal med Brasilien utan också något så unikt som ett grönt stridsflygplan: ett miljöpartistiskt sanktionerat flygvapensystem.
Det var nästan överraskande att Saab inte projicerade partiets maskroslogga över flygplanskroppen efter att de lagt på alla kunders, förlåt samarbetspartners, nationsflaggor i slutet av ljusshowen.
Jas Gripen är enligt en hyfsat samstämmig expertis ett förträffligt plan. Samtidigt är de tidigare modellerna ett bevis på att det inte räcker med en billig och bra produkt. Gripen är knappast den försäljningsframgång som försvarskoncernen och olika regeringar tidigare hoppats på.
Utmaningen med E-modellen är inte främst ekonomisk – utan politisk
Våra egna grannländer Norge och Danmark har valt amerikanska F-35, trots svällande underhållskostnader och försenad utveckling. Vapenteknologi tenderar att säljas med brasklappar: USA skulle troligtvis inte tillåta Sverige att sälja Gripen till ett land som även var intresserat av att köpa F-35. Att Ungern och Tjeckien tillåtits hyra och köpa svenskt beror sannolikt på att det aldrig varit aktuellt för dem att införskaffa amerikanska stridsflyg på grund av prislappen.
Gripen och svensk försvarsindustri är en kvarleva från en tid då Sveriges neutralitet och alliansfrihet var snäppet mer trovärdiga i sin offentliga charad än nu. För skulle Sveriges försvarspolitik tas på allvar var riket också tvunget att vara självförsörjande gällande vapenproduktion. Med vårt medlemskap i EU och vårt allt närmare samarbete med Nato blir detta säkerhetspolitiska behov i praktiken noll.
Men nu är det för sent – industrin och politiken har smält samman och har gemensamma behov: jobb.
För svensk försvarsförmåga är 60 nya Gripen E i underkant. För den svenska försvars- och teknikindustrin utgör modellen däremot en existentiell fråga. Men anledningen till att Gripen inte kommer sluta tillverkas helt – eller bli en stor försäljningsframgång – är densamma:
Sveriges säkerhetspolitiska charad stipulerar att medan vi förvisso gärna vill ha kunder, så vill vi inte ha riktiga samarbetspartners.
Sveriges ensamseglats fortsätter. Kom å köp!
Csaba Bene Perlenberg är liberal skribent med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik.