Cecilia Malmström är nu Europas nya försäljningschef för frihandel – eller EU:s handelskommissionär, om man föredrar den formella titeln
Hon har ärvt en agenda som inte lämnar utrymme för nya initiativ. Hennes uppdrag är att slutföra stora handelsavtal som EU redan förhandlar om, med till exempel USA, Japan och Indien.
Europa försöker också väcka liv i Världshandelsorganisationen, WTO – särskilt genom att gå i mål med förhandlingar om friare handel med tjänster, gröna varor och IT-produkter.
Cecilia Malmström kommer dock att möta formidabla hinder, både när det gäller att slutföra förhandlingarna och att få resultaten godkända i EU.
Världens ekonomiska maktbalans har ändrats. EU behöver nya handelsavtal för att öka sin ekonomiska tillväxt, men få av världens större ekonomier ser handelsavtal med EU som betydelsefulla för sin tillväxt.
EU är fortfarande en stor ekonomi, men decennier av låg tillväxt har minskat dess attraktionskraft. Världens ekonomiska mittpunkt har på 30 år rört sig från Atlanten till Stilla havet. Mer än tre fjärdedelar av all tillväxt i världen fram till 2020 beräknas komma från detta område. Det är mot Asien som världens blickar nu riktas.
Stillahavsområdet är ingen enhetlig ekonomi – och svårigheterna att åstadkomma stora handelsliberaliseringar i USA, Kina eller Sydostasien är betydande. Men med hög ekonomisk tillväxt krävs inte djärva liberaliseringar för att åstadkomma snabbt ökande handel.
EU, däremot, behöver erbjuda just detta för att ett handelsavtal ska ha betydande effekter på andra länders handel. Den insikten går på tvärs med en myt i Europa om att EU inte behöver liberalisera handeln nämnvärt. Myten behöver punkteras.
Samtidigt blir Cecilia Malmströms uppdragsgivare, EU:s medlemsstater, mer skeptiska till handelsavtal. Många EU-länder vill också reglera sina egna ekonomier mer än tidigare – bland annat genom att strypa möjligheten för utländska bolag att delta i offentliga upphandlingar.
Även Europaparlamentet går i den riktningen. Och Cecilia Malmströms kollegor i kommissionen är inte heller alltid vänner av frihandel. Flera kommissionärer smyger omkring i handelspolitikens utkanter. De tar initiativ som retar upp handelspartners eller underminerar EU:s handelspolitik.
Få beslut har förstört så mycket för EU:s handelspolitik de senaste åren som förslaget om en ny miljöskatt på flyg utanför EU:s luftrum, en så kallad extraterritoriell skatt. EU fick dra tillbaka förslaget efter hot från världens största ekonomier om att Europas flygbolag skulle förlora landningsrätt där.
Cecilia Malmström har signalerat ett behov av större transparens och ödmjukhet i EU:s handelspolitik. Det är bra ambitioner.
Men EU:s handelspolitik behöver också en ledare som kan sprida förståelse för att världsekonomin inte består av planeter som kretsar kring solen i Bryssel. Är Malmström rätt person för det uppdraget?
Om fem år, när det nya uppdraget tar slut, vet vi svaret.
Fredrik Erixon är chef för tankesmedjan ECIPE i Bryssel, som med finansiering från främst näringsliv i Sverige abetar med handelspolitik och internationella ekonomiska problem.