Bilderna från Abu Ghraib-fängelset förklaras av den speciella situationen: isolation, avstånd, fiendskap. När bilder från flyktingförvaret Burbach i Tyskland blev offentliga förra året, de som föreställer en algerisk asylsökande som ligger bakbunden med en vakts känga mot huvudet, fanns inga sådana förklaringar. Då skedde misshandeln mitt i hjärtat av EU, i fredstid, mot en människa som kommit hit för att söka skydd.
När det brittiska forskningsinstitutet IRR släppte sin senaste rapport om dödligt våld i asylprocessen, noterades 160 bekräftade dödsfall 2010 till 2014. Nästan vartannat fall handlar om en person som, ofta precis före utvisning och inte sällan i en cell i statens förvar, har tagit sitt liv. Alla länders asylsystem, även Sveriges, har resulterat i självmord. Desperata människor som hellre dör än återvänder.
Årets IRR-rapport uppmärksammar särskilt de dödsfall som sker på grund av brutalitet och likgiltighet. En femtedel av tragedierna orsakades av att sjukdomar inte behandlades. Lagstiftning om att asylsökande enbart har rätt till vård som inte kan anstå får sådana konsekvenser. I Spanien dog en man av obehandlad tuberkulos som inte ansågs akut. Cancer får sprida sig, och astma och lunginflammationer tar liv. Kyla och förvarens personals ovilja att kalla på ambulans har direkt bidragit till dödsfall.
Likgiltigheten dödar, liksom aktiva handlingar. Sju procent av dödsfallen har skett i kontakt med polis eller vakter, dödsorsaken är kvävning eller hjärtattack – de som gör motstånd under utvisning, spänns fast och hålls ner.
I nästa IRR-rapport kommer Sverige och irakiske Adnan, som dog på Arlanda i mars under pågående utvisning, att finnas med. Enligt uppgift påtvingades Adnan lugnande medel och handbojor. Han hölls nere och svimmade. Ingen ringde efter ambulans. I stället transporterades Adnan av Kriminalvården, som saknar rimlig medicinsk utrustning. Trebarnspappan, 44-åringen, maken, Adnan var död vid ankomsten till sjukhuset.
I årets rapport ser ett land värre ut än andra: Tyskland. 29 av dödsfallen skedde där, i landet där vakten med kängan finns. Men Tyskland är inte unikt. Nyligen läckte filmer om det brittiska kvinnoförvaret Yarl ut, där kvinnorna liknas vid hundar och vård för gravida och självskadade fördröjts.
Från Lampedusa kommer bilder på asylsökande som nakna spolas av med vattenslang. Tyskland är knappast ensamt eller värst – förmodligen tvärtom. Dödsfallen där uppmärksammas av antirasistiska organisationer och grävande journalister. Ansvarig minister har startat en utredning med motiveringen att "Den som utövar våld och förnedrar människor som befinner sig i nöd måste räkna med hårda straff".
IRR:s genomgång visar motsatsen. På Irland har parlamentsledamöters försök att undersöka dödsfall mötts med tystnad. Granskare har vägrats tillgång till Yarl. Utredningar läggs ner. Hjärtinfarkter hos unga friska avfärdas av naturliga orsaker. Den som utsätter de allra mest utsatta behöver sällan stå till svars.
Frida Metso är psykolog som arbetar på ett center för torterade flyktingar.