Att Greklands försvarsminister Dimitris Avramopoulos föreslås bli ny EU-kommissionär för flyktingfrågor förvånar många – men det borde det inte göra.
Grekland är det enda EU-land vars asylsystem fullständigt dömts ut, det land i unionen som ger minst andel flyktingar bifall, ett land där hjälpsökande lämnas hemlösa på gator att jagas av rasister och poliser. Greklands premiärminister ser kommissionärsnomineringen som ett erkännande av vikten av att bekämpa "illegala invandrare", vilket är vad flyktingar kallas innan de hunnit söka asyl.
Kommissionärskandidaten själv har varit tystare än sin chef och uttalade under EU-parlamentets utfrågning viljan att fortsätta på företrädaren Cecilia Malmströms väg, att asylskäl ska kunna prövas på EU-ambassader. Han fördömde även byggandet av det stängsel som Grekland och Bulgarien byggt mot Turkiet – ett ogenerat sätt att hålla syriska flyktingar ute. Detta kunde ha lugnat flyktingvänner, om inte Avramopoulos förra året i ett möte med Bulgariens försvarsminister berömt den mur mot Turkiet han nu säger sig vara mot och om inte asylprövning på ambassad visar sig bli ännu ett sätt att hålla asylprövningen, och därmed asylsökande, utanför unionen.
Avramopoulos förmåga att säga rätt sak på rätt plats – ibland inkonsekvent – är det verkliga skälet till att han väljs. Han är Greklands svar på Stefan Löfven, en konsensuspolitiker som beskrivs som en lysande förhandlare.
Kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker vill inte bara fortsätta EU:s arbete mot "illegal invandring". Han vill outsourca EU:s asylpolitik. EU ska samarbeta mer med länderna som flyktingar lämnar – Juncker kallar det "migrationsdiplomati". För det är Avramopoulos perfekt.
Juncker vill att EU:s utrikes- och flyktingpolitik ska gå hand i hand. Det kunde ha varit positivt – när EU fördömer IS eller Assad skulle de som flyr kunna ges en väg till skydd. Riktigt så ser inte Junckers idé ut. Han skissar på grannsamverkan för att flyktingar inte ska lämna hem- och transitländerna.
Tidigare exempel – Italiens samarbete med Libyen är det tydligaste, där flyktingbåtar motades tillbaka till libysk hamn – är avskräckande. Samarbete mellan stater innebär inte alltid respekt för individen, framför allt inte individens rätt att lämna den ena staten för den andra. Tidigare EU-vurm för återtagandekrav i biståndsavtalen – ta tillbaka dem som flyr, annars blir det inga pengar – och idéer om att hota visumfrihet för grannländer om inte färre flyktingar lämnar dem för EU, gör att Junckers grannsamverkan oroar.
Hittills har vi, i löfvensk anda, inte hört mycket konkret om Avramopoulos flyktingsyn innan han väljs. Hans premiärminister och hans nya kommissionschef verkar dock säkra på att utnämningen innebär färre flyktingar till EU. Under Avramopoulos översyn satte Grekland upp stängsel mot omvärlden. Blir hans nya jobb att få omvärlden att sätta upp stängsel mot oss?
Frida Metso är psykolog som arbetar på ett center för torterade flyktingar.