Världens främsta fiende är omodern och tycks ha valt sin organisationsform utan eftertanke. Det skriver Gregor Noll, professor i internationell rätt vid Lunds universitet, i en artikel om Islamiska Staten. Noll menar att IS inte bara är en brutal organisation, utan även en otaktisk sådan.
I förhållande till al-Qaida, som valde en global nätverksform som internationell rätt inte kan hantera, strävar IS efter en fysisk stat.
Ur Nolls perspektiv har IS-krigarna inte tagit hänsyn till konsekvenserna av den ambitionen. Han konstaterar att IS utgör en mycket mindre utmaning för internationell lag än al-Qaida, samtidigt som internationella spelregler utgör ett högst reellt hot mot IS.
Om IS skulle nå sitt mål och bilda en erkänd stat, skulle soldater och ledare innefattas och kunna åtalas under internationell lag för de brott mot mänskliga rättigheter och krigets lagar som de i dag gör sig skyldiga till.
Noll lyfter fram att analysen är strikt juridisk och bortser från annan möjlig nytta med en stat. En fysisk plats kan förstås ha fördelar ett nätverk saknar, exempelvis oljetillgångar. Men en fysisk plats är också just en plats att samlas på, att kalla sitt hem.
Det bör inte avfärdas om man ska förstå fenomenet IS. Det är svårt att tro att alla som anslutit sig till IS enbart har sökt våld.
Al-Qaidas framgångar låg i att vara rotlöst och hänsynslöst – IS tycks delvis bygga på att lova rotlösa en plats. Medan al-Qaida såg en islamistisk stat i en avlägsen framtid bygger IS en stat här och nu.
Al-Qaida var, och är, en svårfångad grupp i ständig rörelse, IS är i namn och själ ett fäste. Drömmen om ett eget land är inte obekant, inte heller styrkan i den.
Medan al-Qaida gav upphov till en legal kvicksand, som exempelvis fängelset i Guantánamo, är IS en gravitationskraft att förhålla sig till för alla regionens länder – ett nytt land blir en geopolitisk spelare att hantera för dess grannar. Få tror att IS verkligen blir en stat, men försöket – som hittills har resulterat i kontroll över ett område stort som Storbritannien – har fått konsekvenser. USA:s uttåg ur Irak har försenats. De amerikanska insatserna mot den syriska regimen har grumlats: När Syriens president Assad beordrar anfall på rebeller som är IS-soldater, på vems sida står då USA? Relationerna mellan Iran och USA har sällan varit starkare. Diskussionen om kärnvapen är plötsligt lugn och vänskaplig, eftersom deras gemensamma mål är ett stabilt Irak.
Drömmen om en egen stat har visat sig långt mer attraktiv än det al-Qaida kunde erbjuda. Med flaggan i ena handen och vapen i andra jagas människor på flykt, förslavas eller dödas. Miljoner liv har förändrats för alltid av staten som förmodligen aldrig blir en stat. Det är svårt att se att internationell rätt någonsin kommer att kunna ge dem upprättelse – inte minst i en region där fiendens fiender blivit överseende vänner.
Frida Metso är liberal skribent.