Vill du verkligen reta upp en svensk finns det inget effektivare att säga än att du inte gillar att ha semester. Särskilt om det finns familj inblandat.
Vi människor har väldigt svårt att inte lägga oss i andras livsval. Om vad som är bra och inte bra, nyttigt i motsats till farligt. Trots att vi vet att alla är olika och att definitionen av "ett lyckligt liv" ser olika ut. Trots att vuxna kan ta eget ansvar och att vi har det bättre i dag än under den största delen av mänsklighetens historia.
De kommer ändå krypande, åsikterna om vad man borde och inte borde göra. Hur människor ska och inte ska leva sina liv. Det är dock olika vad vi får ha åsikter om. Rökning är okej, åtminstone ibland, medan övervikt och oregelbundna träningsvanor är tabu. Något som däremot är väldigt accepterat att moralisera över är andras ledighet. "Allt fler kollar mailen på semestern", varnar kvällstidningarna. "Man måste stänga av mobilen och koppla av när man är ledig", är en allmänt vedertagen sanning.
Människor har alltid fått arbeta för sin överlevnad och det har alltid varit slitigt. Det fanns en tid då vi jagade för att få mat och riskerade att själva bli tagna av rovdjur. Det fanns en tid då vi arbetade på fälten och i gruvan och förstörde ryggen och lederna innan vi fyllde 40. Men att vi blir stressade och får ont i nacken av att sitta för mycket vid ett skrivbord tycks ändå, enligt dagens debatt, vara det värsta som någonsin har hänt mänskligheten. Att vi har fem veckors lagstadgad semester tycks i det närmaste vara en överlevnadsfråga.
En orsak till varför många hetsar kring semester och hur viktigt det är att "koppla av" är nog vår syn på arbete som ett nödvändigt ont och synen på familj och fritid som sammankopplat – och heligt. "Tänk på vad som verkligen är viktigt" är sensmoralen i filmer där föräldrarna jobbar för mycket och något vi oroat säger till varandra. Detta med den underliggande tonen att familj och fritid är meningsskapande och viktigt för exakt alla individer och att en arbetsroll aldrig kan eller bör få innebära mer mening än påtvingad social samvaro.
Att tveka inför att skaffa familj för att man hellre vill satsa på karriären är bland det värsta man kan göra. Den som erkänner att hen tycker att det är roligare att jobba än att ligga på stranden eller åka till Skansen får legitimt betraktas som en empatilös och känslokall människa. Under inga omständigheter får man uppskatta sitt arbete mer än sin fritid.
Det finns människor som inte har kontroll över sina liv och därmed upplever stress och psykisk påfrestning. Det finns de som inte trivs på sina jobb och som mår dåligt av sin arbetssituation. Men det finns också människor som älskar den roll arbetet erbjuder, som finner mening i att ta ansvar och skapa värde, som hellre vill leva ett vuxenliv och satsa på sin karriär än vara ute i någon stuga en månad i sträck varje sommar. Detta är viktigt att tänka på när vi hetsar andra för att de inte njuter tillräckligt av familjeliv och av den heliga semestern.
Hanna Marie Björklund är liberal skribent.